Staffan Jacobson kommer direkt från en träning med Storvreta IBK:s elitlag där han spelat back sedan tolv år tillbaka.
– Är det lugnt om jag hoppar in i duschen några minuter?
Fyrarummaren på Luthagsesplanaden är byggd på 1930-talet och skiner i vitt. Väggar, tak och de allra flesta möbler är vitmålade.
Staffan Jacobsons sambo Louisa Göransson berättar att hennes morföräldrar tidigare har bott i lägenheten i över 30 år, så för henne är det viktigt att förnya inredningen utan att radera ut det gamla.
Paret har bara bott i lägenheten i några månader, tillsammans med snart ettåriga dottern Stina och katten Estrella.
Deras gemensamma intresse för inredning har gjort att de på kort tid lyckats åstadkomma en fräsch och stilren atmosfär. Köket är totalrenoverat.
Träskåpen är målade med en transparent vit färg, så att en råare ton träder fram. Det vita kaklet ovanför spisen samt fläkten i stål har precis blivit klart.
– Jag skissade upp hur vi skulle ha köket. Jag gillar den tekniska biten, att få en bild av hur ett rum kan se ut och sedan hitta kreativa lösningar. När det kom hit folk och snickrade tog jag naturligt på mig rollen som organisatör, säger Staffan Jacobson.
Inredningsintresset har funnits där så länge han kan minnas. Hans bror är snickare och likaså hans styvfar. Sambon Louisa jobbar på inredningsbutiken Myrra och var paret än har bott har de alltid sett till att skapa en genomtänkt och personlig inredning.
– I tidigare lägenheter har vi också renoverat mycket, både för att det är kul och för att vi vill ha det så fint som möjligt. Sedan har vi kunnat sälja lägenheterna för bra pris eftersom vi gjort dem så fräscha, säger Staffan.
Rummet intill köket användes förr i tiden som pigrum. Väggen mittemot fönstret utgörs av träbjälkar som målats i vitt. På väggen hänger en stor klocka i plåt, med romerska siffror. En gammal kökssoffa och ett träbord, båda vitmålade, skapar en matplats. Möblerna tillhörde, liksom de flesta av möblerna i lägenheten, Louisas morföräldrar.
– Min mormor föddes i den här kökssoffan, utbrister hon.
Vi hamnar i vad Staffan kallar den gamla serveringsgången, mellan köket och hallen. På väggen hänger nio vita ramar. I tre av dem sitter SM- guldmedaljerna som Storvretas elitlag har tagit hem tre år i rad nu. Han vänder sig sedan om mot ett vitmålat golvskåp och pekar på dess kortsida. Där syns en kattlucka.
– Jag byggde in den där, jag gillar att hitta lite udda lösningar. Det är barnsäkert också, Stina kommer inte in i luckan, säger han med ett litet skratt.
I Stinas rum är en hel säng täckt med gosedjur. Ett gungdjur i form av en ko står i ena hörnet, det är en gåva från en av Staffans lagkompisar och hans tjej. De har en son på ett och ett halvt år och familjerna umgås mycket tillsammans.
– Det är faktiskt flera stycken i laget som har fått barn nu. Det är väldigt kul. Vi har börjat lägga träningarna lite tidigare på kvällarna, för att man ska hinna med att ha familj också.
I vardagsrummet står en gammal sekretär i trä med tillhörande stol, de har inte målats om i vitt och sticker därför ut i den annars så ljusa inredningen. På väggen ovanför det vita salongsbordet hänger en gammal skolplansch på en Sverigekarta som de hittat på Staffan Jacobsons farbrors vind. I flera av lägenhetens fönster står segelbåtar i trä med vita tygsegel. Tavlan i vardagsrummet föreställer en segelbåt ute på ett mörkt hav.
– Jag har ett båtintresse och skulle vilja köpa en båt snart. Min farbror har en sommarstuga i skärgården där jag har varit mycket och åkt segelbåt. Dock finns det tyvärr inte så mycket tid i nuläget, men vi får se hur det blir i framtiden.