Jennifer Andersson under U23-EM tidigare under hösten. Två silver och ett brons blev det för Uppsalabon.
Gymmet där UNT möter upp Jennifer Andersson dånar till då och då när vikter trillar i marken. Utrymmets väggar kantas av vikter, skivstänger och allt annat man kan tänka sig behöva för att styrketräna.
– Jag visste att jag var stark men jag trodde inte att jag skulle få ställa mig på pallen. Det var helt fantastiskt, säger Jennifer Andersson, som inte förväntade sig en vinst i sitt första deltagande i U23-EM i Raszyn, Polen, men som kom hem med tre medaljer.
Några veckor efter tävlingen präglas 23-åringens vardag av att balansera den fortsatt intensiva träningen med studier. Just nu läser hon till det fjärde året på civilingenjörsprogrammet med inriktningen teknisk fysik. Att balansera studierna med träningen går bra, trots att vissa perioder är intensiva.
– Det har gått oförskämt bra det här året, säger hon.
För att klara av både studier och träning på elitnivå tar hon ibland igen vissa studiemoment hemifrån. Universitetet erbjuder ibland förinspelade lektioner som studenterna kan ta del av digitalt, vilket ger mer flexibilitet och eget ansvar.
Det har varit ett bra sportsligt år för Jennifer Andersson.
Att studera inför tentorna har heller inte varit ett problem, menar Jennifer Andersson. Snarare hjälper träningen henne att fokusera och prestera bättre i skolan.
– Jag behöver definitivt något vid sidan av studierna. Huvudet hade inte klarat av det annars, det hade blivit för mycket, säger hon.
Att delta i tävlingar är inget nytt för Jennifer Andersson, men U23-EM i oktober var hennes första stora internationella tävling. Då kom hon trea i ryck (95 kg), tvåa i stöt (116 kg) samt tvåa sammanlagt (211 kg). Hon tog även personligt rekord i både ryck och stöt.
"Vi börjar med tjugo kilo..."
Tidigare har hon tävlat i senior-SM, där hon deltagit fyra gånger och vunnit i sin viktklass de senaste tre gångerna. Även om hennes huvudsakliga mål med träningen är att delta i tävlingar, så har känslan i sig av att bli starkare alltid motiverat henne till att utvecklas inom idrotten.
Hon plockar upp några vikter, sätter dem på en stång och gör ett par övningar med felfri form. På gymmet är hon flera dagar i veckan, ibland två gånger per dag.
– Jag har alltid gillat styrketräning. Jag har alltid tyckt att det var kul och jag har varit rätt så bra på det, säger hon.
"...och så ännu lite tyngre."
Valet att satsa på just tyngdlyftningen tog inte Jennifer Andersson förrän hon var 17 år gammal. Innan dess höll hon framför allt på med friidrott och släggkastning. Inspirationen kom från hennes dåvarande tränare, som tidigare hållit på med tyngdlyftning.
– Vi körde väldigt mycket styrketräning, då insåg jag att jag tyckte att tyngdlyftning var roligare än släggkastning, säger hon.
Det var först när hon flyttade från hemstaden Västerås till Uppsala för att studera på universitetet som tyngdlyftningen tog fart på allvar.
Som student kan det ibland vara en utmaning att balansera studier med socialt umgänge på fritiden. Att flera av Jennifers vänner tillhör samma klubb som henne, Nilas-Borlänge, underlättar balansen.
Jennifer hälsar på några andra som också finns på plats på gymmet. Ljudet av de dånande vikterna blandas med konversationer.
Att ha många vänner från samma klubb som bor i Uppsala och tränar på samma gym underlättar det sociala livet, berättar Jennifer Andersson.
Gemenskapen inom klubben beskriver hon som en motiverande faktor till träningen.
– Det blir mycket roligare att gå till gymmet. Har man ett dåligt träningspass kan gemenskapen göra annat lite roligare i stället, säger Jennifer Andersson.
Att umgås med vänner utanför träningen och studierna går också, men ibland prioriterar hon det mindre.
– Jag hinner med att träffa vänner utanför träningen också, men det blir kanske en till två gånger i veckan snarare än fem.
Målet är att delta i OS 2028 i Los Angeles.
När det kommer till framtidsplaner har Jennifer kommande mål inom tyngdlyftningen. Nästa år hoppas hon på att, om allt går enligt planerna, kunna delta i senior EM i april och i senior VM i oktober. Och om hon får drömma, OS 2028.
– En dröm är att vara med i OS 2028, men det är en dröm snarare än ett mål för tillfället.
Även om hon om flera år slutar att tävla på elitnivå, tror Jennifer att tyngdlyftningen kommer att vara en del av hennes vardag livet ut.
– Träna kommer jag att göra under hela mitt liv. Jag kommer definitivt inte sluta med tyngdlyftningen, även om jag slutar att tävla, säger hon.
Målmedveten blick är något som de flesta framgångsrika idrottare oftar visar upp på bild när de tävlar. Här ser vi ett skolboksexempel i disciplinen.