Det var en lovade 13-åring i Almtunas pojklag som fick lägga skridskorna på hyllan efter en knäskada. Efter ett års uppehåll fick Patrick Hellström upp ögonen för tyngdlyftning, och har sedan löpt hela linan ut på den vägen.
– Det har legat och grämt mig lite hela tiden, att man inte fick testa vingarna för hur långt man skulle kunna komma i hockeyn, säger han.
Men det blev tyngdlyftning istället och en lång karriär inom det. Han har tävlat i 105kilos klassen där han som mest tagit 127,5 kilo i ryck och 160 kilo i stöt.
– Jag har varit med och tagit medaljer i många juniormästerskap, både SM och NM, och tog även ett brons på senior-SM 2002.
Varför just tyngdlyftning?
– Det är en så fin gemenskap och jag har fått vänner för livet. Tyngdlyftning är så komplett. Många tror att det bara är styrka, men det är grymt mycket teknik, spänsthopp, koordination, balans – allt. Man måste vara allround och ha symmetri i kroppen.
Han har inte bara mycket egen erfarenhet, utan även en lång idrottsutbildning. Han har gått på tyngdlyftargymnasiet i Olofström, därefter ett års idrottspluton och ett år på Bosön.
– Jag är massageterapeut och har läst idrottsmedicin på Naprapathögskolan. De som jag gick idrottsgymnasiet med var de som utgjorde juniorlandslaget, vi blev som en familj. Och det är genom de kontakterna och alla träningsläger som jag fick ett stort kontaktnät inom flera olika sporter.
Och det är genom de kontakterna han byggt vidare på sin karriär som tränare. Den hittills ganska anonyme tränaren har i flera år stått bakom kulisserna och varit en del av många idrottares framgångar. Den första atlet han tog under sina vingar var hockeyspelaren Reine Rauhala, som tog hjälp innan flytten till ryska ligan. Efter det blev han kontaktad av svenska friidrottsförbundet som han hjälpte under ett par års tid, där han bland annat varit med på VM. Och sedan har det bara blivit fler ringar på vattnet. Efter att ha hjälpt de svenska ultramaratonlöparna hörde amerikanska US track & field av sig och ville ha hans hjälp.
– Det är djungeltrumman som har gått när jag blivit kontaktad för jobb. Det här är första gången jag berättar officiellt om det här. Mina kontakter med idrottare har gått på mina interna idrottskontakter, både genom utbildningen och min egen karriär. Det är en ära att få vara med och hjälpa dessa toppidrottare, och veta vilka uppoffringar och hur mycket det ligger bakom för att ta sig till ett VM eller OS. Jag tror jag är enda svensk som representerat så många landslag. Det är Tre Kronor J20, svenska friidrottsförbundet, US track & field och min egen insats i tyngdlyftningslaget för juniorer.
Nu senast har han hjälpt ännu en hockeyspelare, Salomon Åberg, som genom hans hjälp blivit klar för San José Sharks lag junior 18 AA.
– Jag har hjälpt honom med allt möjligt utanför isen. Allt jag lärt mig under hela min karriär har jag hjälpt honom med, allt från idrottspsykologi och kostlära till anatomi och psykologi. Jag följde även med över till USA och coachade honom för tryouten, och han grejade den.
Hur är man en bra tränare?
– Man måste vara ödmjuk. Det jag har fallenhet för är att jag kan se olika lösningar för olika människor och hela min bakgrund gör att man får ett helt paket som är ganska outstanding.
Vem eller vilka vore din största dröm att träna?
– NHL. Det skulle vara en ära att få vara fystränare för vilket lag som helst i NHL.