Här passerar Sophia Sundberg en av löparna i herrklassen i Ottarsloppets 15-kilometersklass. Hon vann med runt tre minuter.
Egentligen är 15 kilometer ingenting för Sophia Sundberg. Inte ens maraton är långt nog ibland. För några år sedan kom hon tvåa på en världens bästa kända ultratävlingar (långlöpning) i Sydafrika. Andraplatsen i Ultravasan ska inte heller inte glömmas. Eller VM på 100 kilometer. Sydafrikatävlingen, Comrades Marathon, är nio mil långt och världens största ultramarathon med även 20 000 deltagare.
Men på Ottarsborg fanns det fallgropar...
– Det här var mitt första pass i skogen sedan i november. Jag har inte spungit en enda meter i sådan här terräng och jag undrade mest om jag kommer att kunna stå på benen, säger Sundberg med ett leende.
Hon stod på startlinjen med en nära bekant...
– Ja, vi startade samtidigt och han hängde med ett tag, säger hon och riktar blicken mot Pär, maken, som normalt brukar stå vid sidan av tävlingsbanan och serva sin fru.
Så någon inbördes kamp mellan de två i den för dagen blöta Vendelterrängen blev det aldrig.
– Nä, jag hinner inte med, säger Pär ödmjukt, som fick se ryggtavlan på sin fru ganska snabbt.
Det var ingen snack om dem som skulle vinna 15-kilometersloppet för damer. När Sophia Sundberg passerade UNT i skogen kilometern från målet hade hon hakat av de flesta manliga löpare och någon konkurrent i damklassen syntes inte till.
– Men jag tog det lugnt emellanåt och jobbade hårdare på de lätta partierna. Jag var rädd för att vricka mig.
Sophia Sundberg sprang med ett leende i Ottarsloppet. Ultralöparen vann överlägset. Men det fanns saker hon var rädd för i Vendelterrängen...
Om ultralöpning hade varit lika uppmärksammat som till exempel banlöpning hade Sophia Sundberg varit ett känt namn för många svenska idrottsälskare. Men 10 000 meter är inte tillräckligt långt för Sundberg.
– Nä... och sedan gillar jag långlopp där det händer mycket i huvudet också. Det blir en helt annan resa än både banlöpning och maraton, men det här (Ottarsloppet) var kul. Fasen vad roligt det var, säger Sundsvallstjejen, som sprang som en vårglad hare på en äng. Hemma i Sundsvall är det nämligen fortfarande snö på sina håll.
Hon har berättat att hon trivs med "smärtan i en ett långlopp."
Hennes segermarginal till Kristina Roberto, Storvreta, var nästan tre minuter. Men då ska man veta att fjolårets segraren, Helena Eriksson från Tierp, inte var med.
Patrik Jennings må ha en lite yvig löpstil, men springa, det kan han. Han vann Ottarsloppet med god marginal före Janne Troeng.
I herrklassen var Stockholmslöparen Patrik Jennings inte lika överlägsen som Sophia Sundberg, men 39 sekunder före Janne Troeng är ändå en skaplig marginal.