Han gillar att springa långt, Umeåbon Rasmus Nilsson. Det kan handla om 16 mil. Men i Ottarsloppet i Vendel var det "bara" som ett vanligt maratonlopp – närmare bestämt 46 kilometer. En baggis för Nilsson.
Men det var uppladdningen för Ottarsloppet som var det mest anmärkningsvärda.
– Jag är lärare (i engelska och SO) i Umeå och direkt efter sista lektionen var det bara att åka hem och packa och sedan sätta sig på nattåget ned till Uppsala, säger han.
Men så mycket (välbehövlig) sömn blev det inte.
– Jag hade en sovkupé, men det gick inte så bra att sova. Först låg jag i slafen längst ned men det skakade så mycket, så vid tvåtiden på natten kunde jag byta till mittenslafen och då gick det lite bättre. Men jag sov kanske en och en halv timme sammanlagt.
Tidigt på morgonen blev han hämtad på Uppsala central för att åka till Ottarsborg i Vendel.
– Jag sprang mest ensam under hela tävlingen och vid varvningen trodde jag på seger, då kändes det ganska så lugnt. Jag kunde titta på skogen och lyssna på fåglarna, säger den leende segraren på den längsta löpningssträcken i Ottarsloppet.
Han tävlar för toppklubben IFK Umeå men representerar också den lilla klubben Vän i Umeå.
Efter segern i Vendel fick han lift till Uppsala och sedan tog han tåget till Märsta för att sedan sätta sig på pendeln till Stockholm där han har bekanta. Sedan är det "upp på hästen" igen och nästa långlopp.