Det höll riktigt bra för Rexlöparen Magnus Björk.
Men det här med att springa sju mil i terräng, upp och ner i backarna över Vendelåsen, är inte direkt vardagsmat för Björk. Det är inte vardagsmat för någon.
– Jag har sprungit Lidingöloppet tidigare, tre mil. Det är längst, säger han.
Han såg oförskämt pigg ut efter målet, men det är möjligen att skenet bedrog.
– Det är lite krampkänning och musklerna är trötta.
Det här var första gången som arrangerande Rex hade en löpklass över sju mil. Det är sanslöst egentligen – nästan tre mil längre än ett maratonlopp.
Men kan fråga sig varför någon ger sig in på detta.
– Ja, det kan kanske man kan, men var några stycken som sade att vi skulle springa så att det skulle bli några löpare i klassen, säger Magnus Björk.
Sagt och gjort – Björk anmälde sig. Sju mil, det är väl ingenting – jag har ju sprungit tre mil tidigare, typ så alltså.
– Det var en utmaning, att se om jag skulle klara av att springa så långt.
Men någon fegtaktik var det inte tal – här skulle det satsas från början. Klockan fem på morgonen gick starten på ett nästan folktomt Ottarsborg i Vendel.
– Jag stack direkt, säger Björk när han berättar om den gemensamma starten. Min taktik var att springa så snabbt som möjligt så länge jag kunde.
Det tog drygt sex timmar att springa – och Magnus Björk såg sina konkurrenter bara en gång, och det var i starten.
– Förutom på ett ställe, över ett stort gärde, där jag såg en kille (Johan Westergren) som låg kanske två kilometer efter mig.
Magnus Björk är ingen nybörjare, det kan man inte vara när man ska springa sju mil. Han är orienterare i Rodhen och skidåkare i Rex. Det har blivit ett antal Vasalopp för den 26-årige Vendelkillen.
Pappa heter Per Björk och spelade fotboll i Rex. Det har varit nästan bara fotboll hos den familjen – utom för långlöpande Magnus.
– Det var lite dålig fart på fotbollen i Rex och jag ville få träning, så därför blev det skidor och orientering för mig.
Att vinna ett sjumilalopp i överlägsen stil bör ge blodad tand.
– Nej, det gör det inte, säger Björk bestämt. Jag tror inte att det blir någon mer start på den här distansen, så roligt var det inte.
Att det var jobbigt att springa så långt symboliseras av Björks klubbkompis Johan Fornander, som hängde över ett staket efter målgången och som svar på frågan om det var jobbigt bara skakade på huvudet. Eller skakade och skakade, han orkade knappt röra på huvudet.