Fanny Östlund, USIF, Tennis
2022 började bra. Fanny Östlund var med i det svenska landslaget och nådde under året dessutom sin högsta rankning i singel, då hon var världens 416:e bästa spelare. I februari åkte hon till Kazakstan och Astana, eller Nur-Sultan som huvudstaden då hette. Där och då började hennes mardröm.
– Jag fick covid. Jag var negativ innan jag åkte så jag kunde flyga, men första dagen där så vaknade jag upp med 40 graders feber. Jag testade mig direkt, var inte positiv. Då trodde jag att det var en vanlig influensa. Jag tänkte att jag skulle testa att spela ändå, säger Östlund när UNT träffar henne på Usif Arena där hon jobbar.
Trots febern spelade hon matchen i den första omgången mot amerikanskan Anastasia Nefedova. Det blev så klart ingen munter tillställning.
– Jag bara skakade i sidbytena. Efter det låg jag bara på hotellrummet i två veckor och testade positivt. Sedan försvann det aldrig riktigt, säger hon.
Hur var det att få covid i Kazakstan?
– Det var lite speciellt i sig. Det var då kriget i Ukraina bröt ut och jag hade flyg över Moskva hem när jag fick flyga till slut, men då var det inställt så det fanns knappt något flyg. Det var minus 20 grader, jag var ensam, kände ingen där och kunde inte lämna rummet. Jag visste inte var jag skulle ta vägen eller göra.
Hur tacklar man det utan att bryta ihop?
– Det är inte så mycket att välja på. Jag var mest knäckt över att missa tävlingen. Jag hade åkt väldigt långt och spenderat mycket pengar och energi. Då vill man ju spela liksom. Det fanns inte så mycket annat att göra än att ligga där. Jag mådde så pass dåligt att jag mest sov. Jag ville bara komma hem så fort som möjligt.
Fanny Östlund ler, skrattar och berättar. Att det varit elva tuffa månader är inget som märks, snarare glädjen över att äntligen ha lagt det bakom sig och vara tillbaka på tennisplanen. När hon tittar tillbaka på året kan hon dock summera det med fyra ord.
– Det är helt sjukt.
Flera gånger var hon inlagd på akademiska sjukhuset. Hon testade negativt för covid, men hade fortfarande hög feber. Varför visste man inte. Efter ett tag hittade läkarna en lunginflammation och behandlade henne för den. Det man då inte visste var att coronaviruset fanns kvar i hennes lungor.
– Jag blev aldrig av med febern trots att jag inte testade positivt längre. Jag fick antibiotika mot lunginflammationen, men febern gick aldrig bort.
Hon försökte spela en turnering i maj, gick vidare till kvartsfinal, men då knackade febern på dörren igen och Östlund behövde lämna WO mitt under matchen vid ställningen 0–4 i första set. I stället för comeback fick hon återvända till att vara i princip sängliggande igen. Varför visste inte läkarna förrän i september då man konstaterade att hennes covid från i februari fortfarande fanns kvar i lungorna.
– Man såg att det var en gammal variant som inte fanns kvar i september utan som jag hade haft sedan februari. Det var en riktig långkörare med feber nästan varje dag i nio månader. Jag har mest legat i sängen, jobbat lite därifrån, kommit hit till hallen ibland. Ett väldigt speciellt år.
Kan du beskriva det med ord?
– Det har varit hemskt. Det är absolut mitt värsta år. Jag trodde hela tiden att det bara var lite feber, att jag kunde spela nästa vecka. Jag hade hoppet uppe hela tiden för jag visste inte där i början att jag skulle ligga i sängen i tio månader. Jag trodde jag kunde börja träna nästa vecka, läkarna sa också att det borde gå bort nu. Det var väldigt frustrerande att vecka för vecka få bakslag, en feberfri dag och jag trodde det var över eftersom vi inte visste vad det var. Det hade varit skönare att ha en diagnos från början, att det kommer ta tid.
I januari spelar hon sina första turneringar utomlands på ett år.
Från sjuksängen fick hon också se hur allt hon hade byggt upp på tennisens världsrankning vände neråt i takt med Stockholmsbörsen. Från plats 416 – till 828.
– Jag såg varje vecka hur min rankning dök. Det var väldigt tufft. Nu är det nästan elva månader sedan jag spelade en tävling så det är ett stort tapp.
Det låter inte så positivt mentalt att kolla sin rankning hela tiden?
– Ja, men jag gjorde faktiskt det. Jag tänkte att det var onödigt att pika mig själv, men sedan kunde jag inte låta bli. Det var inte jättepeppande, men jag var tvungen ändå att kika hur illa det kunde bli.
Från att ha trott att hon skulle vara borta i två veckor till att inte spela på elva månader. Östlund var dessutom ”supervaccinerad” när hon drabbades av covid.
– Jag är lite kändis nu på akademiska, ”där är hon som hade covid i evigheter”, skrattar hon.
Hjälpte tennisen dig att hålla motivationen uppe under den här tiden?
– Det tror jag. Jag var så motiverad hela tiden, jag längtade bara till att gå tillbaka och träna. Jag gick hit och bara slog fem slag eller luftsvingade för att ha slagen inne. Jag var övertaggad.
Fanny Östlund comeback har varit minst sagt lyckad.
Vändningen kom alltså i september och från det kunde hon ta små, små steg tillbaka.
– I november började jag träna lite lugnt, började ta promenader. Jag hade gått ner 15 kilo. Jag började från noll, säger Östlund samtidigt som hon berättar hur hon behövde sova efter varje promenad i början.
– Man vänjer sig och tror nästan det är normalt. Jag sa till mina kompisar att ”det är klart jag måste sova, det var en lång promenad liksom”.
I början av december spelade Fanny Östlund sin första turnering sedan februari – och vann direkt i Borås. Kort senare följde hon upp det med att vinna SM-guld i lag med Enskede efter att tillfälligt bytt från Usif. Snacka om comeback.
– Nu tycker jag att jag kommit tillbaka. Sedan är det saker som tar tid att bygga upp, men förvånansvärt bra mår jag. Jag har spelat fyra matcher i Borås och sex matcher på fyra dagar i elitserien. Inga bakslag, inte blivit skadad. Det är nästan för bra för att vara sant hur kroppen har reagerat.
Hur var det att spela igen?
– Att spela match kändes sjukt, men det var så kul. Jag gick nästan runt och skrattade under matcherna för det var så kul. En häftig upplevelse att komma tillbaka, jag kände verkligen hur kul det är med tennis.
Fanny Östlund kom tidigt fram som talang.
Sedan årsskiftet är Fanny Östlund tillbaka som Usif-spelare igen efter den lyckade utflykten till Enskede. Planeringen är i full gång med vilka tävlingar hon ska åka på. Guadeloupe och Martinique står på schemat – och hon har faktiskt anmält sig till årets upplaga av Kazakstan också i februari.
– Jag såg att tävlingen fanns där och jag anmälde mig, men jag tror inte jag ska resa tillbaka. Jag har inte så bra minnen därifrån haha.
För Östlund har det varit viktigt att komma tillbaka innan rankningpoängen som hon tidigare tjänat in försvann eftersom man bara behåller poängen i ett år. I sådant fall hade hon blivit helt orankad och i princip fått börja om från början.
– Det hade varit som om jag aldrig hade spelat tennis tidigare. Det är lite press, jag måste ta poäng nu i båda tävlingarna jag åker på.
Stressigt?
– Nej, mer irritation om jag behöver göra om resan. Å andra sidan är jag så motiverad att klättra igen och ta mig tillbaka dit där jag var och ännu mer. Det är klart det är tråkigt, men det finns inget annat val.
25-åringen har varit med länge inom tennisen och har upplevt det mesta. Hon berättar om hur hon fått lifta på en motorcykel under en turnering i Libanon och om hur spelarnas buss blev beskjuten i Nigeria (Östlund satt inte i den vid tillfället).
– Tävlingen fick ställas in, men nu har man dragit igång igen med skottsäkra bussar och bättre säkerhet. Det är väldigt mycket högt och lågt på touren. När man säger att man spelar tennis tror alla att det är väldigt lyxigt, men då har de inte sett när jag bor med kackerlackor på något airbnb i Egypten liksom.
Inför varje tävling gäller det att hitta någon man kan bo med för att dra ned kostnaderna. Strax innan intervjun har Östlund säkrat de två första nätterna tillsammans med en amerikansk tjej. Även här finns det en hel del märkliga historier.
– Jag har en kompis från Indien som bodde ihop med en spelare från Serbien. En dag var alla hennes pengar borta, plånboken var tom, säger Östlund som sedan berättar om hur hon och kompisen tittade på övervakningsfilmer från hotellet för att få reda på vad som hade hänt.
– Det var den serbiska tjejen som hade tagit pengarna, 800 dollar. När hon inte var i rummet så tog vi tillbaka pengarna från hennes plånbok och hon sa ingenting sen.
Det blev SM-guld med Enskede i december.
Östlund är rankad 828 inför 2023. Målet är att ta sig tillbaka – och framåt igen.
– Jag skulle säga att jag var på gång med min högsta rankning i karriären innan jag blev sjuk. Det är det jag siktar på, att fortsätta klättra. I vissa sammanhang kanske jag räknas som gammal, men jag tycker att jag har mycket kvar att utveckla och det finns mycket kvar att hämta. Jag tror jag har bra möjligheter att klättra.
Vad driver dig?
– Det har nog varit mitt minsta problem. Jag har alltid känt att det är det här jag vill göra och att livet kretsar kring det. Jag har aldrig tvivlat på att det var rätt. Jag är så himla motiverad, har mina mål och tycker det är så roligt. Sedan är det klart att det kostar mycket och jag jobbar heltid för att ha råd. Jag lägger alla kronor jag har på det, men det tycker jag att det är värt.
Efter allt som har hänt. Vad har du för mål framöver?
– Jag vill spela på WTA-touren, vara en etablerad spelare där. Sedan är topp 100 ett mål. Jag har lite kvar att jobba på, säger Fanny Östlund.