Stefan Eriksson, 24 år från Enköping skulle göra en sista storsatsning på tennisen för att nå världseliten. Till sin hjälp anställde han sin kompis Mats Björkman, som var tränare i ETK, Enköpings Tennisklubb. Målet var att Stefan vid årets slut skulle vara bland de 30 bästa i världen.
Samarbetet mellan Stefan och Mats inleddes redan hösten 1986, det hade givit resultat nästan omgående då han kring den tiden rankades på plats 150, och nu låg på 89:e plats.
Mats som bara varit klubbtränare tidigare och inte haft någon kontakt med världseliten trodde han skulle kunna hjälpa Stefan på många sätt.
Stefan och Mats pratade mycket om lagkänsla och kompisanda, och hela tiden sa de "vi" istället för "jag". I fortsättningen skulle Mats hänga med på resor ut i världen, bara det skulle bli mycket roligare för Stefan som inte gillade att resa och bo på hotell ensam, på hotellen skulle de lägga upp Stefans träningsprogram.
Det var fruktansvärt hårt mellan spelare som låg mellan 10 och 150 i ranking. Skulle man förbättra sig gällde det först och främst att bli psykiskt starkare, och det skulle Mats hjälpa Stefan med.
Under vintern 1986-87 hade Stefan och Mats tränat stenhårt, sex timmar varje dag. Det var en blandning av simning, löpning, styrketräning, smidighetsträng och minst två timmars tennis varje dag.
Stefan och Mats skulle sikta in sig på grusturneringarna i Europa, det stora målet var Öppna Franska Mästerskapen i Paris till sommaren. En tävling som betraktades som inofficiellt VM på grus.
Stefan skulle träna och tävla hårdare än han någonsin gjort tidigare. Mats räknade med att han skulle vara med i 22-25 turneringar.
Han var medveten om att det här skulle vara hans sista chans. "Även om jag inte lyckas vet jag i alla fall att jag har försökt", avslutade Stefan Eriksson i intervjun med EP:s Göran Forsberg.
Stefan Eriksson bor sedan cirka 25 år tillbaka i München, Tyskland, där arbetar han som tennistränare. Brodern Jonas berättar att Stefan fortsatte spela aktivt i cirka fem år efter intervjun 1987, hans bästa merit var när han spelade mot Jonas B Svensson i en ATP-final, tyvärr förlorade han den. Som bäst blev han rankad som 72:a i världen.