Syskonens tuffa väg tillbaka

Innebandy

De kan dra fram datumen utan att tänka. Nicklas vet att det var den 23 oktober och inget annat datum när han opererades. Sofies minne säger bergsäkert att det var den 4 mars i en match hemma mot Linköping som olyckan var framme för hennes del. I det tuffa jobbet att rehabilitera sig ha det koll på det som varit men framför allt ett sikte på något längre fram. Om en tid där de kan vara tillbaka där de vill vara: på planen och spela matcher.

– Att få avgöra matcher, skjuta mål ... allt det som är det roliga med det här, säger Sofie under intervjun på läktarna i deras gemensamma hemmaborg IFU Arena.

De båda anfallarna i Sirius respektive Storvreta sitter där med varsitt knä som håller dem borta från det de älskar att göra samtidigt som lagkamraterna tränar och spelar matcher dag ut och dag in. Inte helt lätt att förhålla sig till när man går skadad.

Sofie har som sagt inte spelat innebandy sedan i mars, strax innan slutspelet skulle dra igång.

– Det var en närkamp i ett offensivt hörn och jag var inte beredd när tacklingen kom och stod på bara ena benet. Jag hörde hur det knakade. Så som det kändes och lät förstod jag att något var på tok.

Det var inte bara korsbandet som ”rök” utan även det inre ledbandsligamentet. Det gjorde att hon fick vänta med operation och i stället fick inleda med att först ha en ställning på benet i några månader och inleda rehab för att ledbandet skulle återhämta sig. Hon opererades i juni.

För Nicklas blev fjolårssäsongens slut desto roligare med SM-guld i Globen som slutpunkt. Den här säsongens första träningsmatch kunde han dock inte slutföra. Säsongen var över innan den började. Hans ena knä fick ta hela smällen när foten satt fast i golvet när han fick en tackling. Lite senare konstaterades att även hans främre korsband gått av. Hans operation skedde som sagt inte förrän i slutet av oktober. Mycket av rehabiliteringen handlar om att bygga upp baksida lår då man lagar korsbandet med delar från just det partiet på kroppen berättar han.

Sofie har såklart kommit betydligt längre i sin rehabilitering och har kunnat jogga lite. Nicklas väg tillbaka är bara i sin linda. Just nu kan han som mest cykla på motionscykel.

– Allt som allt räknar man med att det tar ett år och ska man gå på datum blir det ju mars för min del men jag räknar inte alls med spel den här säsongen, säger Sofie.

För Nicklas är siktet inställt på att vara redo till nästa säsong.

– Förhoppningsvis kan jag vara på planen med laget under sommaren. Sedan tror jag att jag kommer kunna spela fram emot oktober.

Det är första gången de drabbas av en allvarligare skada. För Sofie har det handlar om som mest några stukade fötter tidigare. Nicklas har brottats med problem i baksida lår i omgångar och en axel som hoppade ur led för ett och ett halvt år sedan och höll honom borta från spel.

Att ägna sig åt rehabilitering är inte det roligaste i sig. Till det kommer den mentala biten.

– Det går upp och ned hela tiden. Ju längre tiden gått har jag kunnat acceptera det mer. Men vissa i laget som gjort samma sak säger att man kanske aldrig kommer att bli helt smärtfri. Sen kan det kännas jättebra i perioder.

För Nicklas har det varit så pass jobbigt att han inte ens varit på plats och sett alla hemmamatcherna.

– Det är så tråkigt att vara på matcherna när man inte kan vara med själv, säger han.

– Jag känner igen det där som Nicklas säger. Och sedan har det inte underlättat att det har gått som det har gått för vårat lag, säger Sofie.

En ”fördel” för Sofie är att hon haft sällskap av lagkompisen Evelina Sparf som är i samma sits.

– Enormt. Det är skönt när man kanske har en pissdag men då tycker ”Eve” ändå att vi ska åka till gymmet, säger Sofie.

Mycket av arbetet att ta sig tillbaka ligger på dem själva men de får såklart hjälp genom sina respektive föreningar och deras samarbeten med externa aktörer. Sofie säger att det funkat jättebra med den uppbackning och de träningsscheman som hon fått via Sirius avtal med Muskelcentrum. Nicklas är inte lika nöjd med hur det funkat hittills för hans del. Storvreta har avtal med Ultimate Performance.

– Jag har fått dragit allt själv och önskar att jag hade fått lite mer hjälp. Första delen av ”rehaben” har jag fått köra på ett annat gym. Sedan var det jättebra innan, fram till det här hände mig.