Playoff-matcherna mot Danmark och genrepet mot Wales hade lurat oss att tro. Att tro att detta svenska landslag skulle kunna leverera åtminstone godkända prestationer i detta EM-slutspel. Men öppningsmatchen fick oss att kastas tillbaka till verkligheten, den verklighet vi såg under stora delar av kvalet fram till detta mästerskap. Jag har sett det mesta av EM-slutspelet hittills och jag vill påstå att den första halvleken mellan Sverige och Irland var det sämsta som jag har bjudits på. Ur svensk synvinkel fungerade ingenting. Passningar slogs fel gång på gång, farten saknades och ingen tog vettiga initiativ. Och då har jag inte nämnt de usla bollmottagningarna. Anspänningen verkade vara hög.
Sverige kom igång efter 50 minuters spel. Problemet var att man då var i underläge. Anfallet som sedan ledde fram till kvitteringen var vackert men det var ändå signifikativt för den här matchen att blågult var tvunget att få hjälp. Cieran Clark, som tidigare sånär överlistat egne målvakten Darren Randolph, var den som knoppade in Zlatan Ibrahimovics inspel. Vill man vara elak kan man påstå att Clark var Sveriges främsta hot framåt. På tal om hot framåt. Marcus Berg var given vid sidan av Ibrahimovic på topp från start men sett till vad han, och ersättaren John Guidetti, presterade hoppas jag få se den sistnämnde från start i nästa match.
Jag hade tippat svensk seger med 1–0 över Irland och räknat med att de tre poängen skulle räcka för att föra oss vidare från gruppen. Nu blev det bara 1–1 och Sverige var inte värt ett dugg mer heller sett till prestationen. Kvitteringen – och spelet i slutet av matchen – gav oss i alla fall hoppet och tron lite tillbaka, men oavgjort är inte ett resultat – för något av lagen – som ger några stora förhoppningar inför fortsättningen. Det lär det sannolikt krävas en svensk seger mot antingen Italien eller Belgien för att kunna gå vidare från gruppen.
Vid sidan av själva matchen kan vi konstatera att det blev en fotbollsfest. På läktarna. Tack alla svenska och irländska supportrar på plats för det! För all skit vi sett och läst om gällande i första hand engelska och ryska huliganer har dragit ned min EM-temperatur rejält. Idioterna har velat förstöra glädjen för många – och lyckats. Som om det inte räckte med det terrorhot som hänger över arrangörslandet; fransk polis måste också brottas med kriminella grupperingar som vill slåss i fotbollens namn. Det är bara att hoppas att polisen orkar mobilisera vad som krävs för att hålla dessa våldsamma element i schack under resterande del av mästerskapet. Främst inne på arenorna, men även ute på gator och torg i EM-städerna. Tyvärr tror jag inte det. På onsdag möts Ryssland och Slovakien, på torsdag har vi England–Wales OCH Tyskland–Polen att ”se fram emot”. Det är upplagt för mer stök.