En och en halv timme innan matchstart rullar en buss fram till Sivia Torg utanför Uppsala Konsert & Kongress. En dubbeldäckare som ska föra omkring 50 förväntansfulla supportrar till Grimsta IP i Bromma. Sirius är i år ett topplag – BP ligger på nedre halvan. Ett bra resultat är ett måste i matchen.
– Jag blir besviken om vi inte tar tre poäng, säger Lars Olsson, inbiten supporter och ordförande i Västra sidan.
De som samlats för bussresan är personer i alla åldrar klädda i alla möjliga stilar. Skinnjackor och cowboyhattar varvas med hawaiiskjortor och korta, upprullade shorts. Från personer i 20-årsåldern till 70-åringar. De som idag kommit för att heja fram sitt Sirius är av alla typer och de flesta har någon typ av Siriusattiralj på sig såsom matchtröjor, halsdukar, tygpåsar och t-shirts. De flesta är män, men det finns även en del kvinnor. Alla är välkomna i Västra sidan. Alla får en plats. Kärleken till Sirius förenar.
– Det är något vi är väldigt stolta över, just att vi har en sån blandning på de som är med. Jag tror inte man kan se det i många andra supporterklubbar. Två äldre damer i 70-årsåldern tror jag inte skulle åka med en buss tillhörande exempelvis någon av de större Stockholmsklubbarna. Det visar på att vi har gjort något rätt tycker jag, säger Olsson som har en Siriusmatchtröja på sig för dagen och fortsätter:
– Vi vill att folk ska gå på matcher för kärleken till sporten. Det ska bli naturligt att heja på Sirius, inte udda som det nästan har varit. Ingen ska höja på ögonbrynen för att någon har en Siriushalsduk på sig.
De två äldre damerna Olsson hänvisar till är Gunilla Nilsson och Gunilla Ekfjord – eller "Gunillorna" som de kallas. De sitter längst bak på bussens nedre våning. Nilsson har på sig en luvtröja där det står Sirius med stora bokstäver över bröstet. För de två pensionärerna är stämningen i Västra sidan det viktiga. Sirius har de följt sedan 60-talet – innan Västra sidan ens existerade. Nilssons far, Pelle Lundquist, var nämligen ordförande i Siriusbandy på den tiden – och de var så Gunillorna hittade varandra – på läktaren inför en Siriusmatch.
– Vi hade sett varandra tidigare men vi pratade för första gången på bandyfinalen 1960 när jag frågade Gunilla (Ekfjord) om hon hejade på Sirius. Det var ju en dum fråga egentligen för hon höll i ett stort plakat som det stod Sirius på. Efter det har vi hållit ihop, säger Nilsson om de tvås första möte.
I Västra sidan hamnade de för omkring fem år sedan. De åkte med på alla matcher och hängde på Sju helvetes gluggar (dåvarande Alexander) när de inte var på "Studan". Till slut blev de tillfrågade om de inte ville vara med i supporterklubben. Det ville de – ett beslut som de inte har ångrat.
– Det är ett så skönt gäng med trevliga tjejer och killar. Vi får alltid vara med fast vi är lite äldre. Vi blir accepterade av de yngre och har till och med blivit hembjudna till dem några gånger. De är alla jättefina pojkar, berättar Ekfjord.
Från bussens övervåning blir sångerna mer och mer högljudda. En och annan öl har slunkit ner i strupen på flertalet av resenärerna. Gunillorna har hamnat vid bussens enda toalett, så det blir många som passerar de två under den omkring timmeslånga resan. Bland annat Oskar Bernövall, Västra sidans sekreterare, tar sig ner för den branta trappan.
– Sitter ni och ljuger nu igen tjejer? säger han skämtsamt till de två damerna.
Sirius förlorade matchen med 1-0. På bussen hem har luften gått ur supportrarna en aning och det är en hel del besvikna miner. Det diskuteras vad som gick fel, taktiken som inte fungerade och laguttagningen.
– Det är så dåligt, säger någon.
– Det är för mycket sidledsbollar, säger en annan.
– In med Kingsley (Sarfo) tidigare, då händer i alla fall något, säger en tredje.
Halvvägs tillbaka till Uppsala släpper – åtminstone Gunillorna – matchen och Nilsson frågar Ekfjord efter plastmuggar.
– Ja vill du ha lite kir? frågar Ekfjord tillbaka och en doft av körsbärsvin övertar bussens nedre däck.