Så här såg det ut på supporterskarans Instagram efter matchen mot Rasbo.
Rivaliteten mellan Alunda IBF och Rasbo IK undgår ingen som varit på en match lagen emellan. "Slaget om 288:an" brukar det kallas.
Jargongen är hård, men allt som oftast vänskaplig. Supportrarna tvistar gärna om vilken klubb som är äldst och började med innebandy först. Rasbo kallar sig själva för storebror, vilket självklart provocerar grannarna norröver.
Årets derby blev en riktig rysare. Matchen slutade 6–5 till Alunda, efter en tokoffensiv av Rasbo i slutminuterna. Det hela blev lite för mycket för Rasbos sportchef Felix Esevik, som på livesändningen från matchen kan ses hiva iväg en stol direkt efter slutsignal.
Stekheta känslor, som vanligt.
Det som utmärkte årets derby var Alundas nya hejarklack. De kallar sig "Blooses2.0" och har under säsongen höjt ljudnivån väsentligt i division 2. Ett uppskattat inslag på matcherna tycker många, även om det ibland blir lite stökigt.
Mindre uppskattat är gruppens Instagramkonto. Efter matchen mot Rasbo kan följare läsa:
"6-5 mot en helt aningslös lillebror. (...) Humble in defeat, assholes in victory. EAT SHIT LIL BRO. Honourable mention till lillkillen utanför som ville börja veva med klubban. TESTA STÖR DIN JÄVLA HORA".
I profilen står det att kontot är inofficiellt. Bland följarna och gillamarkeringarna hittas såväl klubbrepresentanter som föreningens lagkonton.
Några veckor senare möter man Forsbacka på bortaplan. Alunda vinner matchen och supportrar springer in på planen i matchens slutskede. Då uppstår en konfrontation mellan Forsbackas spelare och Alundas supportrar. Exakt vad som händer är inte helt klart, men det beskrivs av olika parter som "handgemäng" eller "bråk". Tränarna går emellan för att lugna situationen och en person avvisas från arenan.
På Instagram kan man efter matchen läsa:
"Du knuffar lika hårt som en tjej innan puberteten. Hoppas du får punka ikväll. Och till sist och definitivt minst, (anonym) i Gråtbacka, väx upp förfan. Att hoppa på en familj känns lite halvmoget".
Inlägget gillas av Alunda damlags konto.
De hårda orden fortsätter vina åt alla möjliga håll. Domare anklagas för att vara korrupta, likaså Upplands innebandyförbund.
Personerna som står bakom kontot är alla i vuxen ålder.
Ett flertal klubbar hör av sig till Alunda och påpekar att de tycker att kontot börjar gå över gränsen. En företrädare för klubben svarar ursäktande och utlovar att man ska ta ett snack med sina supportrar. Instagramkontot visar dock ingen ånger.
"Vi ber om ursäkt till inte en enda jävel. (...) Vi blir hellre avstängda för resten av livet än att bli tillsagda att sluta sjunga".
UNT har pratat med representanter för ett flertal motståndarlag som alla upplever att Alundas supportrar gått över gränsen.
– De har en supportergrupp som jag tycker är helt orimlig. Att det godkänns av föreningen! Jag älskar supporterskap. Sport utan supporterskap, då kan man lika gärna skita i det. Men personangrepp, smutskastning, skitsnack och sånt där är jag helt emot, och det är precis det där som den supporterskaran håller på med.
Flera tränare berättar om glåpord som skriks mot spelare under match. Någon vittnar också om att Alundasupportrar stått kvar efter matchen och mött upp motståndarlagets spelare utanför arenan. Där ska grupperna ha varit nära slagsmål. En ovanlig syn på en innebandymatch i division 2.
UNT har pratat med flera representanter för Alunda innebandyförening. Kort efter de första intervjuerna tas kontot bort från Instagram och en offentlig ursäkt publiceras på föreningens officiella konto. Några timmar efter att kontot försvann får vi tag på en av skribenterna.
– Tanken var ju att det skulle vara ett supporterkonto. Vi skulle heja fram våra kompisar. I början hade vi väl ingen koll på hur vi skulle vara, så det började väl ganska hårt. Men vi pratade med en tränare i Alunda som sa att "ni kan väl tagga ner nu", så det var ju på bättringsvägen.
Det finns några inlägg där ni tar upp kritiken från andra klubbar och bemöter med att "vi har yttrandefrihet, vi kommer aldrig tystas". Men du menar att det blev bättre på slutet?
– Alltså jag tycker att vi skötte oss bättre. Sen handlar det ju om hur andra människor uppfattar oss. Det har tagits på fel sätt.
Senast för en vecka sedan skrev ni ju att en motståndare "knuffar lika hårt som en tjej i puberteten" och om "lilla gumman som kom och skrek på oss innan matchstart". Ni hängde också ut enskilda individer på kontot. Det är ju inte så länge sedan?
– Nej... Nej det är det inte. Det var ett tillfälle då vi alla kände att det spårade ur. Vi vill ju inte vara så. Känslorna tog över. Jag kan inte göra annat än att be om ursäkt, och det har jag gjort.
Men hur blir det så? Hur hamnar man i den här trakasserande supporterkulturen?
– Det är inget vi är stolta över, absolut inte. Nu efter det här så känner jag att det kan bara bli bättre, säger hen och fortsätter:
– Vi vill ju inte göra folk upprörda. Visst att vi vill provocera, men det är ju inte meningen att folk ska bli ledsna och ta illa upp.
Ibland hettar det till på matcher, och det kan man väl förstå. Men att publicera på sociala medier efteråt är väl en annan sak?
– Jo, det är det väl... Men sen är det ju så, vi vill ju provocera. Eller vi ville provocera.
Bara några dagar tidigare har man på kontot hånat en konkurrent efter en förlust i en annan match. Personen bakom kontot tycks vilja ge sken av att man tagit åt sig av kritiken och redan var på bättringsvägen. Men inga tecken på förmildring kunde ses innan UNT:s granskning.
Men nu är alltså kontot borttaget. De enda spåren som kvarstår är den offentliga ursäkten på herrlagets eget Instagramkonto. Digitalt har spåren rensats.
– Vi tänker ta en paus från sociala medier. Jag vet inte ens om vi kommer öppna upp kontot igen. Men vi vill ju heja fram vårt lag, så tanken är väl ändå att vi löser det som har hänt och försöker blicka framåt.
– Jag skäms jättemycket. Det är jättejobbigt.
Nästa säsong, hur hoppas du det ser ut i arenorna i division 2 GUD?
– Det hoppas jag inte att jag får veta om, för jag hoppas att vi går upp! Nej men jag hoppas ju att vi ska fortsätta. Jag vill ju behålla det här vi har. Sen vill jag sköta det på ett snyggare sätt. Jag vill ju att innebandyn ska ha det fotbollen har. Det ska kännas att gå in i en hall. Det ska höras.