Förra veckan tog sig Linnéa Bäckström från Uppsala till Åseda för att göra upp om titeln "Sveriges starkaste kvinna". Detta markerade tredje gången som 34-åringen ställt upp i tävlingens öppna klass, men inledningsvis skulle finalen visa sig bli en riktig mardröm för Bäckströms del.
– De tre första grenarna floppade ganska hårt, ska jag vara ärlig med. Jag var ganska nedslagen efter gren tre. Det hade inte riktigt gått som jag ville. Så jag låg någonstans i mitten av de tolv tävlande — och det såg mörkt ut. Det gjorde det, säger hon till UNT.
Men vändningen skulle komma under den fjärde gren i tävlingsmomentet "Conans cirkel".
– Då håller man en tung stolpe i famnen och den sitter fast i en axel, och så går man i en cirkel runt den här axeln. Då ska man gå så långt man bara kan. Den ger blåmärken och det gör väldigt ont då man lägger den på diafragman så att man inte riktigt kan andas.
– Men då lyckades jag med den för jag är grinig, haha!
Därefter fortsatte Bäckström att samla ihop poäng under de resterande grenarna, och när allt var sagt och gjort kunde Uppsalabon ta hem tredjeplatsen.
Då måste du nu kunna tituleras som Uppsalas starkaste kvinna?
– Det kan man ju tro, haha! Nej, men det är ju så att vi har väldigt många starka kvinnor i Uppsala. Sedan var jag tredje starkast i Sverige på den här tävlingen. Så jag är inte starkast, men jag var starkast (av alla kvinnor i Uppsala) på just den här tävlingen. Jag är inte starkast än, säger hon med glimten i ögat.
Vad är den största utmaningen med att utöva sporten "strongwoman"?
– Att inte skada sig. Det är inte så uppstyrt som styrkelyft eller tyngdlyftning där det ska gå till på vissa sätt, och det ska vara strikt och bra teknik. Här är det bara att få upp vikten. Spring så fort du kan. Så då är skaderisken otroligt hög.
Nu blickar Sveriges tredje starkaste kvinna framåt mot nästa SM i Åre, som sker redan om två veckors tid. Där kommer finalen vara i viktklass där alla tävlanden kommer vara under 82 kg.
– Så nu försöker jag väcka min kropp. Det här är det första passet. Det är ju inte en välbefinnande sport. Jag tränar inte för att må bra, utan jag tränar för att bli bra. Så jag rekommenderar det inte, avslutar Bäckström skämtsamt.