Jag som skriver detta är ordförande i Frötuna Innebandyförening. Vi är en förening som funnits i Sävja sporthall, fd Stordammens skola, sedan 1991.
Vi har haft ungdomslag i Sävja sedan 1995 och i dag har vi cirka 300 ungdomar i vår verksamhet, varav cirka 250 av dem tränar och spelar i Sävja sporthall varje vecka. Ungdomarna är mellan 5-13 år. 97 procent av våra ungdomar kommer från Sävjaområdet och samtliga av våra 40 ungdomsledare bor i området.
Genom åren har det många gånger varit stökigt i lokalerna med ungdomar som trängt sig in för att störa vår verksamhet. I de flesta fall har ledarna lyckats att mota ut dem. Att det utdelas hot mot ledare har genom åren inte varit ovanligt. Jag har själv varit ledare i Sävja i ett antal år och hot blir ibland en vardag.
I höst och i vinter har det blivit värre med fler ledarhot samt föräldrar som har blivit hotade när de inte släppt in ungdomar i lokalerna. En ledare har fått sin bil vandaliserad i samband med att ledarna inte släppt in ungdomar som bultat på dörrar.
Ledare har kallat på både vaktbolag och polis för att få ut ungdomar ur lokalerna, detta på rekommendation från en ansvarig tjänsteman. Det har kortsiktigt fungerat.
I fredags förra veckan gick det för långt. Vi hade bytt dörrkod för att förhindra att ungdomar skulle kunna tas sig in. Detta gjorde vi på tisdagen. På fredagen skrämde dessa ungdomar 12-åriga flickor i ett av våra flicklag att avslöja den nya koden. Kodbytet på dörren hjälpte i tre dagar.
Våra ledare vill/orkar inte längre ta konfrontationen med dessa ungdomar. Ett av skälen är att deras barn går på skolan och de är rädda att deras barn ska drabbas. Nu börjar även både föräldrar och ungdomar att prata om att inte spela innebandy i Frötuna IBF/Sävja längre. Är det detta som ungdomar ska behöva uppleva när de idrottar i sitt närområde?
Vad ska då göras: Uppsala kommun kan för det första börja samarbeta inom lokalerna. Det är fyra olika förvaltningar/bolag och nämnder/bolag inblandade i samma huskropp. Jag har inte upplevt att det finns någon samordning över huvud taget.
Det har genom åren funnits vissa praktiska åtgärder som kan minska dessa ungdomars möjlighet att komma in i lokalerna, men inget har gjorts. Till exempel möjligheten att låsa vissa dörrar, men varje verksamhet har hållit på sitt.
En sak är klar: Det är inte Frötuna IBF och dess ledare som ska lösa kommunens problem.
Mats-Ola Hjälm
Ordförande Frötuna IBF