Vapnet: Stjärnor som kräver revansch

Hur sjutton ska Rospiggarna följa upp 2016 års makalösa succé? Genom att göra samma procedur som förra året. Samma procedur som varje år numera, skriver Mathias Rutegård inför kvällens elitseriepremiär i Hallstavik.

Mot ny succé? Mikael Teurnberg och Jason Doyle hade ett lysande 2016 tillsammans. Mycket talar för att 2017 blir minst lika bra, skriver Mathias Rutegård inför kvällens elitseriepremiär i Hallstavik.

Mot ny succé? Mikael Teurnberg och Jason Doyle hade ett lysande 2016 tillsammans. Mycket talar för att 2017 blir minst lika bra, skriver Mathias Rutegård inför kvällens elitseriepremiär i Hallstavik.

Foto: Staffan Claesson/arkiv

speedwaykrönika2017-05-09 05:00

I fjol fick Mikael Teurnberg se sitt bygge vinna 17 av 22 matcher och inte förlora en enda match på hemmabanan i Hallstavik.

SM-guldet kördes hem under en lysande finalmatch mot Dackarna inför över 8 000 åskådare och publiksnittet höjdes från 2 899 personer till 4 258.

Hur sjutton ska Rospiggarna följa upp 2016 års makalösa succé?

Genom att göra samma procedur som förra året. Samma procedur som varje år numera.

Och genom att ha två stora affischnamn som har revansch att utkräva på sig själva; Andreas Jonsson och Jason Doyle.

För Andreas Jonsson blir 2017 något av en nystart för hans karriär, hur konstigt det än kan låta. I fjol vann han individuellt SM-guld för sjunde gången och var kung när Rospiggarna blev mästare för första gången på 14 år. Men – på den internationella scenen har det gått troll och i år är första gången sedan 2002 som Jonsson helt uteblir från GP-serien.

– Jag har absolut inte gett upp några förhoppningar att vara med i toppen av VM igen i framtiden, men jag känner att jag behöver ta ett steg tillbaka för ett ta två steg framåt igen. Det var bra att jag inte kvalificerade mig för VM i år och jag kommer inte heller att vara med och kvala i år, utan jag vill komma bort från det helt den här säsongen, sade Jonsson till mig när han i slutet av mars under sitt försäsongsläger i Polen.

Tiden kan tyckas ha rinnut ut för en som Andreas Jonsson, som fyller 36 år i år, men hallå, det är speedway vi snackar om. Se bara på Greg Hancock. Hans karriär var i mina ögon på väg att dala runt åren 2007-2008, men amerikanen har i stället petat i en ny växel och 19 år efter hans första VM-guld blev han världsmästare igen förra säsongen. 46 år gammal.

Rospiggarna har också Jason Doyle. Den australienske stjärnan krasch­ade bort sitt VM-guld i den näst sista GP-deltävlingen i polska Torun och brinner av iver att ta revansch. På allt och alla. Vilket han visade direkt i GP-premiären i Slovenien för drygt en vecka, då han klippte till med en finalplats per omgående.

Sedan kan vi inte blunda för Mikael Teurnberg. Hans betydelse för den här klubben är obeskrivligt stor. Så är det bara.

För Teurnberg var det extra känslosamt att vinna fjolårets SM-guld just med Andreas Jonsson. Teurnberg har sett Jonsson växa upp på Orionparken, Teurnberg har tagit SM-guld tillsammans med Andreas Jonsson som förare och Teurnberg har varit Andreas Jonssons manager. Nu vill Teurnberg säkerligen också se Jonsson som segrare när Rospiggarna arrangerar Sveriges EM-deltävling i Hallstavik den 5 augusti.

Under vinterhalvåret har Teurnberg sett till att mycket har hänt runt speedwayovalen i Hallstavik, med stora nybyggen på och utanför banan och han har också väckt förhoppningar om att Rospiggarna också ska bli Sverigeledande inom isracing.

– Du vet hur jag är, när jag ger mig in i någonting ska man göra det fullt ut, sade Mikael Teurnberg i depån under SM-finalen i iscracing i februari.

Känner jag Teurnberg rätt har han redan diskuterat kontrakt med ryska stjärnförare som Daniil Ivanov. Just Teurnbergs vilja att ständigt utvecklas är en skön resa som bäddar för framgång.

För oss som står utanför handlar det mer eller mindre bara om att rätta sig in i ledet och hänga på.

Krönika: Mathias Rutegård

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!