Han trivs hemma i Häverödal, Mikael Teurnberg. Här på altanen utanför villan.
UTBRÄNDHET
Att nå framgång – till varje pris. En styrelse som kräver resultat. Sponsorer som undrar varför laget inte vinner. Tränare och ledare som tappar fotfästet när kraven blir övermäktiga. I en serie artiklar kommer UNT att belysa det som blir allt vanligare: att drabbas av utmattningssyndrom i den idrottsliga världen.
Han är känd i hela idrotts-Uppland som speedwayledaren som gjorde allt. Samtidigt.
– Jag är en perfektionist som vill ha kontroll. Varenda reklamskylt på arenan måste sitta rakt. Jag maxade allt jag gjorde, hela tiden. Under flera år. Det blev nästan vadslagning bland folk som såg mig. Hur länge kommer han att orka?
Numera är han lagledare för mästarlaget Dackarna från småländska Målilla och livet har lugnat ned sig en hel del även om det skulle kunna beskrivas som hektiskt. Tidigare gjorde han allt i Rospiggarna.
Kan man vara ordförande, marknadsansvarig, expert i tv, lagledare och GP-bas samtidigt? Plus lite annat. Arbetsdagar som börjar klockan sex på morgonen utan frukost och som slutar vid elva på kvällen. Svaret på frågan är ja. Mikael Teurnberg kunde det.
Eller är svaret verkligen ja?
– Det var som värst runt 2016, 2017 och 2018. Det var inte lugnt på vintern heller. Vi hade tre SM-finaler i isracing, vi hade tre SM-finaler i speedway, det var EM- och VM-deltävlingar, vi byggde om hela arenan för att få GP-status. Jag åkte ensam ned till Småland för att skriva ett avtal med den engelska GP-arrangören och så var jag tv-kommentator ovanpå det.
Svaret på frågan är alltså ett ja, ”man” kunde ha alla dessa sysslor på en och samma gång – på papperet. I verkligheten, när allt kom i kapp Teurnberg, så blir svaret ett otvetydigt nej.
Mitt i allt detta åkte Teurnberg runt och föreläste: ”Från skuld till guld”, som förstås syftade på Rospiggarnas ekonomiska uppgång och med SM-guld som grädde på moset.
– Mina föräldrar bor nära mig (i Häverödal) och jag minns att jag åkte hem till dem och sade att ”nu kommer ni inte att få se mig på tre veckor.” Jag var alldeles för upptagen.
För Mikael Teurnberg kom det inte några krav från styrelsen eller från Rospiggarnas marknadsavdelning eller sponsorer. Det var ju han som var styrelsen och marknadsavdelningen. Kraven kom från honom själv. Det var SM-guld som gällde. Och GP-tävlingar i Hallstavik. Och bra ekonomi i klubben.
Eftersom allt gick som på räls – det blev SM-guld och GP-tävlingar på Orionparken – så märkte inte Teurnberg vad som var på väg att hända med honom själv.
Han bromsade aldrig. Han ökade takten i stället.
– Jag åkte upp till banan vid sex på morgonen, men hade inte tid att äta frukost och inte åka hem under dagen trots att jag bor bara tre kilometer från banan. Jag hade en väska med kläder med mig och vid kvart i fyra på eftermiddagen låste jag in mig på ett rum på arenan och tog en mikrosömn innan jag bytte om och satte på mig lagledarkläderna.
Då, när lagledarkläderna åkte på, var det dags för elitseriematch.
Mikael Teurnberg lotsade oftast sitt lag till seger. Blomsterceremonier, hyllningar och rospiggsflaggor som vajade. 4 000 åskådare på läktarna. Ingen, eller väldigt få, såg bakom rampljuset och fasaden. Vid elvatiden på kvällen öppnade Teurnberg dörren till sin villa i Häverödal. Inte sällan var det några världsstjärnor som fick bo hos honom över natten innan de fortsatte till tävlingar i England eller Polen.
Då hade Teurnbergs arbetsdag pågått från sex till elva. 17 timmar.
Så här såg Mikael Teurnbergs liv ut. Långt tidigare hade förhållandet med hans barns mamma tagit slut, mycket på grund av speedwayen.
Men så till sist brakade allt samman.
Maj 2016. Rospiggarnas lagledare Mikael Teurnberg i depån under en elitseriematch.
Många såg säkert hur Teurnberg sakta men säkert var på väg att bränna ut sig, men få sade något, kanske av respekt och möjligen av rädsla för att stöta sig. En person som är nära ”väggen” kan bli lättretlig och inte sällan verbalt och högljutt "försvara" sig.
En som visste hur Teurnberg mådde och som vågade säga det rakt ut var Rospiggarnas lagkapten och VM-åkare Andreas Jonsson. Det var i hans bilbaksäte som Teurnberg kunde ligga och vila när han inte orkade köra själv till en bortamatch.
Men tillbaka till stunden, eller dagarna/veckorna, när det brakade ihop:
– Min farsa (Björn Teurnberg) fick en stroke 2018 och det hände under samma period när det var som mest för mig med all speedway. Jag ville räcka till för alla. Jag ville vara ett stöd för mina föräldrar som alltid hade ställt upp för mig när jag körde speedway.
Det var nu som Teurnberg insåg hur allvarligt läget var.
– Jag kände mig värdelös. Jag började storgrina… Jag som aldrig har varit känslosam på det sättet.
På sommaren 2018 var han och dottern vid en sjö och skulle bada. Koppla av – för en gångs skull. De skulle simma ut till en flytbrygga. Inget märkvärdigt alls. En simtur som de hade gjort många gånger.
– Halvvägs ut till bryggan tog det tvärstopp. Jag trodde att jag skulle drunkna. Jag kunde inte skrika, jag fick inte fram något ljud. Jag fick dödsångest men lyckades ta mig upp på land.
På akuten förstod läkarna var som var på väg att hända.
– Doktorn frågade om jag inte ville se mina barn igen.
Sjukskrivningen var självklar. Det konstaterades att bland annat att det höga blodtrycket var stressrelaterat. Nu gällde det inte längre att ”testa hur lite sömn man behöver för att klara en arbetsdag på 17 timmar.” Nu gällde det att överleva.
– Men tack och lov har jag alltid orkat kliva upp ur sängen och jag har kunnat somna på kvällarna utan sömnpiller, men när det var som värst kunde jag vakna vid tre, fyra på nätterna och inte kunna somna om. Jag kunde tänka på ett gruslass, på en sponsor eller på en GP-tävling.
Nu fick Mikael Teurnberg ändra sitt motto, som tidigare löd så här: Det här ska jag fixa om jag så ska dö på kuppen.
Mikael Teurnberg i slutet av september 2016. Rospiggarna har besegrat Dackarna i den andra SM-finalmatchen och säkrat guldet. Målet är upnått. I bakgrunden syns det gamla domartornet på Orionparken i Hallstavik.
Numera är han lagledare för Dackarna i Målilla och framgångarna fortsätter. SM-guld i fjol.
– Jag har fullt upp nu också, men det är under en helt annan kontroll. Omgivningen märker när jag är stressad och kan säga det. Jag kan tvinga mig själv att lägga mig på soffan för att titta på tv eller ta en promenad. Det var omöjligt förut.
Mikael Teurnberg är öppen med sina upplevelser och kan faktiskt se tillbaka på den tunga tiden med både distans och (faktiskt) humor. Han är dock tydlig med en sak: Det är inte synd om honom, faktiskt inte det minsta. Han vill inte uppfattas som någon som gnäller och som söker sympati.
– Jag får göra det som jag tycker mest om och jag har haft förmånen att få vinna SM-guld med två klubbar och jag har lyckats få GP-serien till Hallstavik. Jag har tagit på mig för mycket arbete några gånger, det är allt. Jag vill berätta om mina erfarenheter för att kanske hjälpa andra.
I Mikael Teurnbergs fall var det bara hans egna krav som fick honom på fall. Andra idrottsledare faller för den enorma pressen från supportrar och klubbledningar. Idrottsledare är ofta sprungna från elitidrottsvärlden, och där är det segrar som gäller…
NÄSTA DEL:
Sirius klubbchef om den svåra tiden: Det var cirkus i skallen.