Jag har gillat Nicki Pedersen och jag har ogillat honom starkt, men allt kokar ner till en sak: Han behövs i dessa tider när publiken sviker och profilerna blir färre.

Jag har sett Pedersen i slagsmål (nåja, lite skuggboxning i alla fall) mot Scott Nicholls och Greg Hancock. Jag har sett honom köra huvudlöst på banan och jag har sett honom köra gudomligt.

Nicki Pedersen har helt enkelt allt.

Det som sticker ut mest är hans enorma facit i ligorna. Utan att ha all statistik i huvudet så måste han vara en av de vassaste poängplockarna någonsin. Han levererar i match efter match, år efter år.

I GP-serien har han haft det tungt efter sina tre VM-guld, men nu kan han koncentrera sig på seriematcherna, och det borgar för en bra säsong med Rospiggarna 2019.

Nicki Pedersen kan utan tvekan axla Jason Doyles stjärnmantel. Pedersen är en 2,00:a –  minst. 

Rospiggarna hade en bedrövlig säsong i fjol. Publiken kom inte när laget förlorade allt och det påverkade förstås den tidigare så starka ekonomin. Nu tvingas Rospiggarna att banta förarbudgeten och i det läget, när svångremmen kring plånboken dras åt, så är Nicki Pedersen bingo.

Han är 42 år, men det är ingen ålder för en speedwayförare. Titta bara på Greg Hancock.

Men är Pedersen en lagåkare? Och vad betyder hans häftiga humör för lagkänslan?

Jag påstår att allt handlar om en ledarfråga. Kan lagledaren "tygla" Pedersen så blir han en tillgång för HELA laget –  och det kan Peter Jansson, han är en stark depåcoach. Jag har sett Pedersen lagåka i ordets rätta bemärkelse.

Dessutom är Nicki Pedersen en trevlig och lugn person vid sidan av speedwaybanan och depån, det har man sett i många intervjuer. Hans varma leende är i Greg Hancock-klass.

Nu återstår att se vilka lagkamrater Pedersen kommer att få, förutom de som redan är klara. Minst en till svensk förare ska in i truppen, det är helt klart. Det blev inte Antonio Lindbäck som Rospiggarna ryckte i – och han hade säkert varit i stället för Nicki Pedersen.