De två sämsta förarna, baserat på det löpande poängsnittet, ska köra som sexa och sjua, alltså på reservplats. Inget konstigt med det. Hur ska man annars göra? Ska det vara ingångssnittet som ska gälla? Nej, givetvis inte. Ska lagledaren få sätta vilken gubbe som helst som sexa och sjua? Så klart inte.
Både kommentatorn Pelle Marklund och experten Stefan Bäckström, som för övrigt gjorde ett bra arbete, poängterade gång efter gång det "alldeles för starka" reservparet i Rospiggarna. Dessutom med en antydan, mellan raderna måhända, att regelverket inte är optimalt
De två sämsta ska köra på reservplats – så enkelt är det, och så ska det vara. Punkt.
Rospiggarnas gruvliga revansch var kanske lite oväntad. Möjligen fick laget hjälp av regnet som föll över Avesta och som försenade matchen. Bortalaget brukar gynnas vid sådana tillfällen när hemmalaget inte kan preparera banan som de vill.
Men det var inte bara starterna som var avgörande, det var Rospiggsförarnas körning ute på banan och i startkurvan som imponerade. När en kille som Adrian Miedzinski – som trivs bäst i ledning – ligger trea och slåss för att hålla undan för Masföraren Rohan Tungate men i stället vänder på steken och vinner heatet så är succén given.
Synd bara att vårens succéförare Victor Palovaara ännu inte är körklar. Men nästa vecka hemma i Hallstavik mot Dackarna, då kanske...
Rospiggarna vann med 54–36.