Jag kommer ihåg när finländaren Nike Lunna kom in i Rospiggarna som en virvelvind med sitt krulliga och stora hår. Ingen hade räknat med honom, men så plötsligt körde han in tvåsiffrigt.
Nu försvann Lunna från speedwaybanorna lika snabbt som han kommit dit. Det var annat i livet som lockade honom och inställningen till motorsporten var inte helhjärtad, om man säger så.
Någon risk för att Daniel Henderson tar speedwayen med en klackspark är det inte.
Rospiggarnas stjärnskott är ingen tonåring. Han har kört isracing i massor av år och har mest hållit till i periferin det gäller speedway. Jag kunde inte drömma om att Henderson skulle leverera som han gjort den här säsongen.
Han har slagit killar som Peter Kildemand och nu – mot Dackarna på Credentia Arena – slog han nyblivne GP-föraren Oliver Berntzon och Jacob Thorssell. Den senare hade ett snitt på närmare 2,400 när han kom till sin gamla hemmabana i Hallstavik.
Rospiggarnas jämnhet är slående och påminner faktiskt om det lag som tog SM-guld för något år sedan, då nästan alla förare, inklusive Andreas Jonsson och Martin Vaculik, var nere på reservplats under säsongen. Jag säger inte att Rospiggarna är lika bra som den säsongen, verkligen inte, men det är ett lika jämnt lag.
Lagets etta hittills, Rasmus Jensen, körde i det 13:e heatet mot Dackarna, där matchens sämsta poänggörare nomineras. Det säger en hel del om lagledaren Peter Janssons lagbygge den här säsongen.
Hur långt kan det nå? Ja, det beror helt på vilka förare de andra lagen plockar in i slutspelet. Kommer Dudek in i Dackarna, han har i alla fall kontrakt. Kommer även Janowski in? Hur blir det med Zmarzlik i Vetlanda och kan Doyle komma loss för att köra för Västervik?
Många frågetecken, men hittills är Rospiggarna seriens största utropstecken.
Störst av dem alla är Daniel Henderson!