Jag minns en gång i tiden när jag önskade att en tonårig Andreas Jonsson skulle missa starten så att jag skulle få njuta av några läckra omkörningar. Samma sak med Greg Hancock. Ja, det är inte så många år sedan som jag rankade banan i Hallsta som en av de roligaste alla kategorier. Så är det verkligen inte längre.
Jag vet inte hur många chanser jag har givit banan under senare år, men nu är måttet rågat.
Klagomålen har varit många på banan i Vetlanda – med all rätt. Jag har deltagit i den klagokören åtskilliga gånger. Men det måste vara rättvist även när det gäller gnället på Sveriges banor. Och nu har turen (eller oturen) kommit till Hallstavik.
Jag minns när banan byggdes om och kurvorna doserades för att få till jämnare heat. Det är många år sedan nu. Nu måste något göras igen, men exakt vad vet jag inte. Där sviker min bankunskap. Annat banmaterial? Ja, kanske.
Ingen vinner på att starten betyder 95 procent, inte ens hemmalaget, som snarare verkar förlora på detta faktum. Det blir tråkigt för alla. Vi som tittar på vill uppleva racing på högsta nivå och då måste det gå att åka om på innern och framförallt bygga upp fart och köra om på yttern. Några ytterrökare låter sig inte göras på Credentia Arena.
Det blev inte bättre av att själva underlaget var uselt i gårdagens match, som blev inställd efter banproblem.
En bra bana lockar publik. Så enkelt är det.