Det har gått upp och ner för Rospiggarna den här säsongen.
Ibland har jag svurit över Peter Janssons coachande, som mot Dackarna senast. Jag hade toppat laget så snabbt som möjligt. Ja, jag svor framför tv:n – vad väntar du på Jansson? Toppa. Nu! Men när matchen var över visade det sig att Jansson fick rätt, som vanligt skulle jag vilja påstå.
Den rutinerade Jansson väntade in i det längsta med ett toppa laget mot Dackarna. Han hade fingertoppskänsla och det gav utdelning när det som bäst behövdes.
Det har sett ut på liknande sätt några gånger till den här säsongen. Att Rospiggarna tappat ett par till synes klara hemmaledningar, som mot Masarna, hamnar under ett annat konto. Där var det helt enkelt förarna som vek ned sig, eller motståndarna som höjde sig om man så vill.
Mot Västervik behövde inte Jansson agera så jättemycket. Han kunde nästan slå sig ro i båten och bara åka med.
Allt kokar ner till att Peter Jansson har gjort ett bra arbete i depån. Jag gillar hans lugn även om det var härligt att se Micke Teurnbergs energi eller när Morgan Andersson, då lagledare i Smederna, nu i Västervik, blev galen när Andreas Jonsson lånade ut en av sina hojar till Kaparnas Joonas Kylmäkorpi under en superviktig slutspelsmatch – men det var länge sedan.
Nu tror jag att blir slutspel i Hallsta.
Till sist: Banan i Hallstavik har blivit en startbana. Först iväg vinner. Tråkigt.