Lejonen lyckades skriva kontrakt med en hel rad oerhört bra polacker, som världsmästaren Bartosz Zmarzlik, toppåkaren Patryk Dudek, en blivande världsmästare (?) i Dominik Kubera och lovande Maxim Drabik.
Men Smederna har något som Anders Fröjds Lejonen saknar: ett sammansvetsat lag, med betoning på lag.
Det finns många bra mästarlag genom tiderna. Går man tillbaka långt i tiden så var Getingarna från Stockholm ett fantastiskt gäng. Eller varför inte Rospiggarnas lag från 2000 och något år framåt, med Gerg Hancock, Ryan Sullivan, Andreas Jonsson och Lee Richardson. Att ranka mästarlagen är svårt – ja, det är egentligen omöjligt. Det är helt olika tider.
Men jag tycker att Rospiggarnas segrarlag från 2016, när man mosade det mesta som kom i deras väg, håller väldigt hög klass och kan vara det bästa som har setts i elitserien, eller Bauhausligan som den heter numera. Alla förare i det laget, utom Jason Doyle, körde som reserv, det säger det mesta.
Under hela den säsongen (2016) fick man räkna hela tiden: vem skulle ramla ner på reservplats tillsammans med John Lindman? En gång stannade jag bilen på vägen hem från Hallstavik för att räkna – och jodå, Andreas Jonsson var nere på reserven. Det var inte för att Jonsson hade åkt dåligt, de andra åkte ännu bättre.
Årets final kan dock bli något alldeles extra. Smederna mot Lejonen. Hoppas på skadefria lag.