Lindmansloppet i Gimo avgjordes i några minusgrader och ett i princip konstant snöfall. Tunga spår och en tilltagande blåst.
Det blev ett kraftprov för ung som gammal, kvinna som man.
Rasmus Klintberg från Gävleklubben Naprapat Walles SK (jo, den heter så!) var överlägsen i herrklassen. Flera minuter före tvåan – som alltså inte blev Andreas Berthagen från Storvreta IK.
När Berthagen och Fredrik Gustafsson från Strängnäs svängde in på upploppet på Idrottsgården i Gimo hade Storvretaåkaren ett litet grepp.
– Jag funinderade varför han (Gustafsson) försökte ta sig förbi. Det kändes så lätt att bara spurta ner honom, säger Berthagen.
Det fanns dock ett problem. Ett jätteproblem. Det var inte något upplopp och således inte heller någon spurt och kamp om andraplatsen.
– Jag hade tagit fel på varv. Jag trodde att det var målgång, säger Berthagen.
Precis innan målet, där det stod en skylt med "målgång åt vänster och varvning åt höger", hörde Berthagen ett skrik.
– Det var Fredrik som märkte att jag var väg mot mål och han skrek att vi hade ett varv kvar (7,4 kilometer), säger Berthagen.
Det blev genast en mental prövning för Berthagen. Att fortsätta ett varv till när man har åkt 37 kilometer kändes säkert lite "sådär."
– Han (Gustafsson) rappade på direkt ut på sista varvet när han såg att jag hade missat ett varv. Jag orkade inte haka på, det var omöjligt, säger Berthagen, som dock åkte in som trea, bäste upplänning trots att han kör i H35-klassen.
Dessutom vann han (förstås) DM-titeln för Uppland.
Senare under vintern är det Vasaloppet som gäller för Storvretaåkaren. Han är ingen nybörjare från Sälen till Mora – det här blir "sjunde eller åttonde gången."
Tyvärr är det oerhört få startande i damklasserna numera, men det förtar inte den prestation som Carola Eriksson från Arlanda-Märsta gjorde. Överlägsen från start till mål (i stort sett) trots att hon tävlar i D35-klassen.
– Vi hängde ihop några stycken på det första varvet, säger Eriksson, som tog sin andra raka seger i Lindmansloppet.