Konkurrenterna i D17–20-klassen var chanslösa. Emmi Nyberg hade sällskap i ett par kilometer (av tio) och sedan var det tack och adjö till motståndarna.
– Jag hörde att jag hade någon i ryggen på det första varvet (Saga Westerlund från Häverödal) men när vi åkte in för varvning skrek någon att "hon släpper" och sedan var jag ensam under resten, säger Emmi Nyberg ett par minuter efter målgången på Ottarsborg.
Vem är hon då, Nyberg? Jo, det är en Storvretatjej som bor i Sollefteå numera – och säger man Sollefteå i skidsammanhang så ringer det en klocka. Skidgymnasiet – förstås.
– Ja, jag går fjärde året där uppe och är hemma på jullov och passade på att åka en tävling här hemma. Det är ju inte så ofta jag gör det, säger hon med ett leende.
Studerar man på skidgymnasiet så vill man något med sin sport. Då är det inte bara träning och tävling för motions skull.
– Jag vill bli så bra som möjligt, helst en landslagsåkare, och då är det nog långlopp som gäller. Jag har alltid varit bra på att staka och trivs bäst med det. Men jag tävlar även i traditionell åkning.
Vad skulle du välja: att hävda dig i ett långlopp på internationell nivå eller komma med "på ett hörn" i ett längdlandslag?
– Långlopp! säger hon utan att tveka för ett ögonblick.
När får vi se dig i Ski Classic på tv?
– Jaa... Kanske om fem år. Eller tio. Jag är ju fortfarande ganska ung, särskilt för en långloppsåkare, så det finns tid. Nu får jag försöka visa upp mig för långloppsteamen och så får vi se om någon vill satsa på mig.
Till våren/sommaren är studetiden på skidgymnasiet över och då inleds nästa kapitel i Emmi Nybergs skidliv. Förmodligen blir hon inte kvar i Ångermanland.
– Det blir nog så att jag flyttar till Östersund, säger hon.
Klubbdressen är fortfarande vit och blå med en Storvreta IK-logga, men snart blir det nog klubbyte. Det finns större föreningar som har bättre resurser. Storvreta må vara distriktets i särklass största klubb men väger lätt i ett nationellt perspektiv.
– Ska man göra en seniorsatsning måste jag få bättre hjälp, säger Nyberg.
Det var ett hundratal anmälda till Rexaracet, som förstås kördes helt i elljus. Det var masstart och fristil som gällde och banorna höll bra klass, inte minst tack vare ett fantastiskt vinterväder med bra snötillgång och några minusgrader.