Publikrekordet stannade så småningom på 12 446, en siffra som noterades två gånger – först i det allsvenska kvalet mot Landskrona 1968 och sedan i en seriematch mot Jönköping i allsvenskan 1969.
Förmodligen kommer det att dröja länge innan rekordet kan slås – inte för att det saknas fotbollsintresse i Uppsala/Uppland, utan för att nya Studenternas IP, som ska stå klart om några år, helt enkelt blir för litet.
Det verkar som om Uppsalas politiker inte har så bra koll på stadens fotbollshistoria, eller åtminstone dess publika historia. När det väl bjuds på toppfotboll så kommer publiken.
Det finns stora likheter mellan dagens fotbollspublik och den publik som fanns för 50 år sedan, eller för 40 år sedan eller så sent som för tio år sedan.
När det gäller spannet mellan Sirius högsta och lägsta publiksiffror så kan klubben vara unik i Sverige – och det gäller bandyn också.
Under samma säsong kan siffrorna variera mellan 7 700 och 250 – som det faktiskt gjorde 1967.
Fjolårssäsongen i superettan är också ett ganska bra exempel på det minst sagt svajande intresset för att se Sirius. Hur förklarar man annars att det plötsligt kommer 5 500 för att se laget spela mot Frej?
Sirius i särklass bästa publiksäsong är 1969, klubbens första år i allsvenskan.
Sirius kom sist det året och åkte ur (och spelade en försvarsinriktad fotboll och inte så sällan 0–0 eller 0–1) men i publikligan blev man femma med ett snitt på 9 314.
Vad hände hänt om Sirius varit med på övre halvan av tabellen? Då hade inte Studenternas räckt till, inte ens på den tiden när majoriteten av åskådarplatserna bestod av ståplatser av den enkla läktartyp som finns vid Sjukhusvägen i dag.
När man studerar publiksnitt under de tre allsvenska säsongerna 1969, 1973 och 1974 så ska man också beakta intresset för svensk klubbfotboll.
Ta 1973 som ett exempel.
AIK, som slogs om stora silvret, hade 6 282 åskådare i snitt om man räknar bort derbyna mot Djurgården och Hammarby. Högsta siffran (derbyna borträknade) var 9 224 mot Åtvidaberg.
Djurgården, som tog lilla silver, hade 7 928 inklusive derbymatcherna. Tar man bort derbyna så blev snittet 5 293.
Bottenlaget Sirius blev sjua i publikligan 1973 med ett snitt på 7 329.
Ett år senare, alltså 1974, gjorde sig många (tidningsskribenter och en del andra) lustiga över att Sirius mot Gais i den sista omgången den 27 oktober lockade 512 åskådare, men den siffran måste sättas in i ett större perspektiv.
Sirius var klart för nedflyttning – en inte oviktig omständighet. Det var kallt och blött den här höstdagen och Siriussiffran på 512 ska jämföras med andra siffror i den näst sista och sista omgången, som 1 204 (Hammarby-Halmstad), 1 582 (Djurgården-Åtvidaberg), 1 954 (AIK-Sirius) och 3 052 (Norrköping-Malmö). Högsta siffran i de här omgångarna var 8 397 (MFF-Djurgården) och den näst högsta 4 359 (Gais-Örebro).
Sirius publiksiffror började ta fart ordentligt 1967. Värvningarna av den på den tiden superkända spelare som landslagsmannen Leif Eriksson bidrog förstås till att stora delar av fotbolls-Uppland åkte till Studenternas IP.
I början av maj detta år kom det 5 095 för att se matchen mot Degerfors och det var första gången som det var över 5 000 på en Siriusmatch.
Elva dagar senare slogs rekordet så det bara visslade om det: 7 653 mot Eskilstuna. Den siffran slogs i sin tur med ett brak drygt ett år senare (alltså 1968), också det i en match mot Eskilstuna – 11 197.
Ett par månader senare (senhösten 1968) kom det 12 446 i kvalmatchen mot Landskrona, en siffra som fortfarande står sig som rekord tillsammans med 12 446 (ja, samma siffra) mot Jönköping 1969.
Fotnot: Statistiken, med bland annat Sirius alla publiksiffror över 5 000 genom tiderna, hittar du här intill i en separat länk (pdf)