Richard Milton hade slagit igenom stort och blev som 19-åring uttagen till OS i Los Angeles 1984. Konkurrensen i det svenska simmarlaget var stenhård men uppstickaren fick chansen i försöken på 4x100 meter fritt.
− På den tiden skedde uttagningarna till OS enligt den amerikanska metoden där allting avgjordes i en tävling. Jag slutade trea i finalen efter att ha tagit mig till den med en hundradel till godo. Det var små marginaler mellan att få stanna hemma och att jag fick min dröm uppfylld, säger Richard Milton.
Richard Milton startade som trea i det svenska lagkappslag som i försöken slog olympiskt rekord i Los Angeles 1984 med drygt tre sekunder och tog sig till final.
− Min största dröm var att bli uttagen till laget. Jag hade drömt om OS sedan barnsben när hela familjen hade påssjuka och såg Gunnar Larsson i OS 1972 på tv. Det var anledningen till att jag började simma och drömmen föddes där, säger Richard Milton.
Trots det olympiska rekordet och en finalplats fick inte Uppsalasimmaren delta i finalen.
− Det var så klart lite surt men det var tuff konkurrens. Vi var sju stycken som var uttagna till stafettlaget och alla kunde inte simma. Tre tränare ville ha med mig i finalen men förbundskaptenen valde en äldre simmare eftersom det var hans sista chans i ett OS. Sedan slutade de trea och jag fick en bronsmedalj, det är inte många som har det, säger Richard Milton.
Sverige tog brons efter USA och Australien som båda slog det tidigare svenska olympiska rekordet.
– Det var en otroligt häftig upplevelse att vara med i OS även utanför tävlingarna. Hela OS-byn blir som en ministad med en egen bubbla. Det var stort att stå samma matkö som andra kända idrottsmän, gick man in i hissen så kunde det stå en 2,20 meter lång basketspelare och invigningen var fantastisk. Vi åkte sådana där gula skolbussar dit, de hade stängt av motorvägar och jag hamnade på sätet bakom prins Bertil som satt och svor så förbaskat. Han verkade inte tycka om bussen så mycket, säger Milton och skrattar.
Minns du något annat från OS?
– Beach Boys uppträdde i OS-byn efter att vi var klara med vår simning. Efter konserten kom de ut och snackade med oss. Då lyckades jag byta till mig basistens hatt mot min OS-keps. Det blev en liten souvenir och det var kul att träffa dem.
Uppsalasimmarens karriär fortsatte framgångsrikt på 1980-talet och han blev på nytt uttagen till den svenska OS-truppen 1988 i Seoul. Konkurrensen var fortsatt tuff i Sveriges lag och historien upprepades där. Milton simmade i försöken men petades i finalen där det svenska laget slutade femma.
− Det var samma glädje över att bli uttagen till OS. Vi var på läger ganska länge innan på ett ställe som hade en av världens längsta bassänger. Den var 300 meter, men vi tränade i en mindre bredvid, säger Richard Milton.
Annars tävlade Milton för Upsala simsällskap och ser fram emot att följa simningen i årets OS.
– Jag är en ganska stor allätare när det kommer till sport, men ska såklart följa simningen med Sarah Sjöström lite extra. Hon är det största vi haft inom svensk simning på länge och det är nog bara någon sjukdom som kan stoppa henne. Sedan är min dotter väldigt hästintresserad så jag kommer att se ridningen. Det är alltid kul att se människor som ger allt och det tuffa är att kunna prestera på topp under just de här dagarna.