Lina Westerlund började tävlingssimma för Upsala simsällskap som tioåring och kvalade in till senior-SM redan 13 år gammal. Ett flertal gånger blev hon uttagen till det svenska juniorlandslaget, men redan när hon var 16 år gammal började hon också att träna andra talanger. Resan som simmare har gett henne tre SM-guld, men när kroppen förändrades i takt med puberteten blev tiden i vattnet svårare. 2015 blev Lina Westerlunds sista år som tävlande simmerska.
– Du är i ett helt annat element, vi är ju inte gjorda för att vara i vatten, så det är väldigt lätt att tappa känslan om man varit borta, även om det bara är en vecka, säger Lina Westerlund.
Att börja som tioåring är inte ovanligt när det kommer till simning. När Lina Westerlund började simma på senior-SM-nivå redan som 13-åring var hennes träningskompisar mycket äldre.
– Jag var väldigt ung för att vara i den situationen, men för mig innebar det att jag hade förebilder som jag kunde se upp till.
Under 2012 hade Lina Westerlund en sämre period på grund av sjukdom, men hon kom tillbaka för en sista tävling under Sum-Sim – som hon även kammade hem guld i.
– Eftersom jag hade en lite tuffare period var det otroligt stort för mig att vinna, säger hon.
Förutom ett år på Gotland har Lina Westerlund varit Upsala Simsällskap trogen, och hon tog nyligen silver på 50 m fritt under US klubbmästerskap där det blivit tradition att gamla talanger dyker upp för att tävla för skojs skull. Klubblivet trivdes hon med och tycker att simning är en social sport, även fast man simmar själv.
– Det är lätt att se sin egen utveckling och mäta sin prestation mot andras. Många kanske tror att du ligger mycket själv och simmar, men du gör ju allting med din klubb. Vi tränar i grupp, åker på tävlingar tillsammans och många av dem jag umgås med i dag är de jag simmade med när jag var yngre.
Trots att hennes egen tävlingskarriär tog slut 2015 har Lina Westerlund inte lämnat simningsbubblan, och efter att hon slutat med tävlandet fortsatte hon att träna andra talanger. Hon berättar att det kändes svårt till en början, då hon själv inte reflekterat över sin egen tid i vattnet.
– Mycket har kommit naturligt för mig och har mer varit som en känsla. Den känslan har varit svår att förklara och förmedla på ett pedagogiskt sätt till barn.
Lina Westerlund beskriver själv känslan som medvetenhet och med tiden blev det lättare för båda parter.
– I och med att de jag tränade blev äldre fick de en egen förståelse vad den här känslan jag pratat om är för något.
Enligt Lina Westerlund kommer hon säkert börja träna andra igen, men kände att det var dags för en paus efter så många år i simhallen.
– Man säger ju att simning är en av de tuffaste sporterna, men egentligen tar den bara mest tid, just för tekniken. Jag tränade ju varje dag, och normalt simmade vi fem till sex kilometer på ett träningspass. Nu simmar jag en eller två om jag inte ledsnar, säger hon.
Men att träna andra har hon inte lessnat på. Trots att hon nu studerar till byggtekniksingenjör och tagit en behövlig paus från att vara tränare, ser hon gärna att pausen för studierna blir kort.
– Det bästa med att träna andra talanger är dels att se hur de utvecklas genom åren och att jag får återuppleva mycket som jag själv har gjort, men även att få se den glädjen som jag själv fått känna, säger hon.