I december 2009 vann Svensson (trea från vänster) EM-silver tillsammans med Claire Hedenskog, Sarah Sjöström, och Josefin Lillhage.
Hon var blott 16 år den där julidagen 2009. Therese Alshammars fyra år gamla rekord på 50 meter ryggsim rök all världens väg när Emma Svensson tog sitt första SM-guld.
– Det var ett tag sen nu. Det kändes som det kom från ingenstans, men det var jättehäftigt. Superkul och jag uppskattar den tiden med att resa så mycket, träffa nya människor och få de erfarenheterna. Det var helt fantastiskt, säger Emma Svensson nästan på dagen tolv år senare.
Hon är på blixtvisit hemma i Sverige. För att ta sig hem till Florida igen krävs ett negativt PCR-test och efter att ha fått pinnen i näsan så träffar Svensson UNT på Arlanda en dag innan hemresan.
– Jag försöker komma hem varje sommar, men det har varit lite komplicerat nu i och med pandemin, säger hon.
Vi håller oss kvar lite vid 2009. Emma Svensson gjorde ryggsimsdebut i januari och satte nytt svenskt juniorrekord i Fyrishov i april. Sedan följde svenskt rekord, SM-guld och uttagning till kortbane-EM i Turkiet. 2009 avslutades med dubbla EM-silver på 4x50 medley samt frisim tillsammans med bland annat Sarah Sjöström. Ett hyfsat år.
– Då körde man bara, vad är nästa tävling? Det var inte så mycket långsiktigt tänk. Jag visste att jag ville till USA, den tanken kom ganska snabbt.
Det här var gulderan för Upsala Simsällskap med både Emma Svensson och Jennie Johansson i toppen.
– Jennie hade jättestor inverkan på min simning. Hon var fyra år äldre än mig och någon jag verkligen såg upp till. Hon var typ som en storasyster. Det var kul att ha någon runt omkring sig som har stora mål och förväntningar. Det höjde hela gruppen.
Jennie Johansson vann sedermera VM-guld, men Emma Svensson valde en annan väg. Efter gymnasiet bar det av till USA och Florida – och där har hon blivit kvar.
– Jag var väldigt sugen på att åka bort. Det var dags för miljöombyte och testa något nytt, första tanken var bara att testa ett år och se vad som händer. Jag klickade helt med laget och tränaren så det blev fyra år. Det var ganska häftigt i USA, det finns så många möjligheter. Det flöt på, varje steg ledde till nästa steg.
Efter att ha läst klart sina fyra år på collage så var planen att ta en master och ge sig ut på arbetsmarknaden. Så blev det inte.
– Planen var att åka till Florida State, läsa min master och fortsätta simma. Min tränare hjälpte mig så att jag kunde få ett jobb samtidigt som jag studerade och då var det ett jobb där man hjälper till som support runt simlaget.
Vad gör man då?
– Jag var med på träningar, tävlingar och gjorde lite analys. Det är många som senare blir tränare som gör det för att få erfarenhet. För mig var det mest ett sätt att betala skolan under de två åren, men det var så himla kul att vara på kanten och på den sidan. Det blev att jag fokusera mer och mer på det och mindre på min egen simning. Jag studerade något helt annorlunda, men insåg under de åren att det nog var det här jag ville göra helst.
Emma Svensson skriker ut instruktioner.
När hennes tidigare tränare tog över som huvudtränare vid Florida State University så öppnades möjligheten att bli tränare på heltid.
– Jag hade planerat att bli aktuarie, hade gjort massa prov och gått på intervjuer. Jag hade ett erbjudande i Chicago bland annat och då kom den här möjligheten. Jag kände att jag inte kommer få den här chansen igen, att det var nu eller aldrig. Då tog jag chansen och det har jag inte ångrat.
Varje år finns det mellan 60 och 70 simmare på skolan. Svensson är en av fyra assisterande tränare i staben och har ansvar för sprintgruppen.
– Det är ett intressant perspektiv att vara på tränarsidan för då vill man simmarnas väl hela tiden och det är fokus. Jag känner att det passar mig väldigt bra. Jag var väldigt målmedveten med min egen simning och karriär, men det känns större nu på något sätt, säger Svensson och fortsätter:
– Det känns häftigt att kunna ge tillbaka till idrotten. Jag vill stötta laget och se hur långt vi kan gå. Vi har på tjejsidan haft väldigt höga individuella prestationer. Nu känns det som att nästa steg är att få hela laget att få en bra placering som ett team.
När kände du dig klar med din egen simning?
– Det var första terminen med mastersstudier. Jag fick en så bra situation på kanten med tränarsidan och hade full tid med mastern. Skulle jag då även simma själv så hade det behövt vara heltidsfokus. Att göra det på typ 70 procent kändes inte rätt.
Det känns som om du även tycker det är roligare att vara tränare?
– Ja, det var något nytt och en helt ny utmaning för mig.
Tillsammans med hundvalpen Freja.
Till hösten kommer Svensson bland annat träna två svenska simmerskor.
– Det jag är mest taggad på nu. Edith Jernstedt från Västerås och Gloria Muzito från Sundsvall. Det ska bli jättekul, jag har byggt en bra kontakt under rekryteringsprocessen.
Simningen har också utvecklats sedan Svensson själv var aktiv. Sarah Sjöström har bland annat sänkt hennes gamla svenska rekord med två sekunder.
– Det har börjat bli mer och mer teorier om att det finns andra sätt än att bara nöta massa meter för att simma snabbt, särskilt på sprintsidan. Det är mycket inspiration från friidrotten, att hitta träningsmetoder på land som sedan översätts bra till snabbhet i vattnet. Mycket av det har att göra med att barn och unga ska tycka det är kul. Att hoppa i och simma 20 000 meter varje dag… efter en tid blir det trist. Man måste hitta andra metoder som ger samma resultat eller till och med bättre.
Flytten till Florida har blivit permanent och Svensson tror inte att hon kommer att återvända till Sverige. Hon följer dock fortsatt sin gamla klubb med intresse.
– Jag tycker att det är häftigt att det kommer fram många. Det har varit några år av ombyggnad och nu är det många yngre på väg upp Mikael Söderberg har gjort fantastiskt bra på långdistans så det är kul.
Emma Svensson efter SM-guldet 2009.
Nuförtiden blir det mest en del motionssim för den tidigare SM-guldmedaljören.
Hur bra hade du kunnat bli tror du?
– Jag hade kunnat hoppats på någon lagkappsplats på OS kanske? Nu var jag mycket bättre på kortbana så den tröskeln hade jag blivit tvungen att ta mig över, men det är svårt att säga.
Jennie Johansson vann VM-guld…
– Jättekul verkligen. Hon var alltid bestämd att köra tills hon nådde den nivån så jag är superglad för henne. Alla går sin egen väg känner jag. Hade jag fortsatt och kört på så vem vet, men det känns som att jag verkligen har landat i det jag verkligen trivs i. Nu får jag väl coacha någon till VM-guld i stället.