Rutegård: En andra chans för Almtuna

Almtuna måste bli mästare att hantera en av hockeyallsvenskans allra minsta budgetar.

Foto: Håkan Lundh

Ishockey2019-09-20 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När den tidigare SHL-, KHL- och Tre Kronor-stjärnan Tony Mårtensson kom ”hem” förra sommaren gick Almtuna in i säsongen med höga huvuden och ett mål att nå slutspelsserien igen.

Det gick sisådär.

Sportsligt gick Almtuna tungt hela säsongen och varningsklockorna visade sig tidigt. Nichlas Falk plockades in i tränarstaben för att sedermera plockas bort och sedan kom smällen i kvalserien. För er som inte minns dramatiken;

Almtuna öppnade kvalserien med tre raka segrar (Boden, Tranås och Hudiksvall), men förlorade de efterföljande måstematcherna mot Vita Hästen och Kristianstad. Resten? Tja, det blev ett jättedrama mellan de tre förhandstippade lagen (Almtuna, Vita Hästen och Kristianstad) som inte kom att avgöras förrän i den sista, skälvande matchen. Almtuna–Kristianstad kom att avgöra allt. Avslutningen blev ett drama inför nästintill fullsatta läktare i Gränbyhallen. Efter 1–1 vid full tid avgjorde Kristianstad i tre mot tre-spelet. 

Nu står Almtuna trots allt inför en ny säsong i hockeyallsvenskan, sedan de erbjudits en friplåt tack vare Panterns fall.

Om det var självklart att tacka ja? Självklart!

Om det är självklart att Almtuna hänger kvar? Inte solklart.

Almtuna genomgår just nu en ekonomisk skärseld och förutsättningarna för att lyckas inom herrhockeyn i Uppsala är fortfarande tuffa. Det kom ett litet lyft när Andreas Klingberg klev in i Almtuna på våren 2015 efter en ekonomisk rörig tid med bland annat en rekonstruktion – men klubben har inte lyckats växa utanför isen i den takt som krävts.

Och det har egentligen stormat kring Almtuna under hela 2000-talet. Normaltillståndet för den yngre skara fans som följt Almtuna är att det mest har handlat om snålblåst och extrem motvind. Nye klubbchefen Robert Lif har nu tuff uppgift men framför allt ett tungt bagage att bära då Almtuna gick 4,8 miljoner back den gånga säsongen. 

En kapitalförstärkning från anonyma bidragsgivare (ni vet, personer med tjocka plånböcker och hjärtat på rätt ställe) på 3,3 miljoner kronor säkerställde spel i hockeyettan. För att säkerställa spel i även hockeyallsvenskan bantade Almtuna sin spelarbudget rejält.

Från att ha haft en spelarbudget på 7,7 miljoner kronor för säsongen 2018/19 landar kommande säsongs budget på runt 4,8 miljoner. Alltså en sänkning på nästan tre miljoner kronor. 

Sett till sponsorintäkter är Almtuna IS fortfarande klar tvåa i Uppsala (Sirius Fotboll är etta) och klubbarna i hockeyallsvenskan får dessutom i runda slängar 3,5 miljoner kronor tack vare det gemensamma ligaavtalet, men likväl har Almtuna det tufft i sporten ishockey som kräver stora resurser för att nå toppen.

För att jämföra med ett någorlunda närliggande SHL-lag landade till exempel Brynäs sin omsättning på knappt 160 miljoner kronor för fjolåret...

Med tanke på det är årets Almtunatrupp trots allt stark. Och försäsongen lovar mer.

Om hockeyn var nattsvart bjöd fjolåret ändå på den enskilt kanske mest positiva nyhet som Almtuna IS har mottaget på många, många år; Beslutet om en ny arena.

Kommunstyrelsen (6 mars) och kommunfullmäktige (26 mars) sade sitt och beslut är taget att Uppsala kommun ska bygga en ny arena för Ishockey på Gränby sportfält. 

Arenan kommer att ha plats för 5 000 åskådare och byggas till en kostnad av 420 miljoner kronor. Dessutom satsar kommunen 63 miljoner kronor på en om- och tillbyggnad av den befintliga isanläggningen vid Gränby sportfält. Den nya arenan ska stå klar senast våren/sommaren 2023.

Till dess måste Almtuna bli mästare att hantera en av hockeyallsvenskans allra minsta budgetar. Och ha tilltro till Per Svenssons uppoffrande försvarsspel, Tobias Liljendahls lugn, Villiam Haags oerhörda känsla för mål och ... Tony Mårtensson. Ur ingenting kan han skapa allting.

Tony Mårtensson. Ur ingenting kan han skapa allting, skriver Mathias Rutegård.
Tony Mårtensson. Ur ingenting kan han skapa allting, skriver Mathias Rutegård.