Senast Uppsala RFC och Enköpings RK möttes körde de förstnämnda över motståndet fullständigt och segersiffrorna skrevs till 49-0.
Inför årets säsong har Uppsala tvingats till att rekrytera nya spelare som aldrig stått på en rugbyplan tidigare. Detta eftersom laget till stor del består av studenter vars sejourer i Uppsala ofta är korta.
– Vi har många nya spelare och det blev lite panik i början av andra halvlek. Bollen kastades åt alla möjliga håll. Men så fort de började använda spelet vi tränat på såg det ganska bra ut, säger Uppsala välmeriterade tränare Guy Dinwoodie.
Någon av debutanterna du vill lyfta fram?
– Inte när de står här bredvid (skratt). Nej då, Hanna Molin som spelade handboll tidigare gör det väldigt bra. Och Caroline Lundberg var bra, även om hon fick bra service från lagkamraterna.
Caroline Lundberg kommer precis som Molin direkt från en annan lagidrott. Efter många år som elitspelare i fotboll valde hon i vintras att hålla fotbollsskorna borta från den berömda hyllan – men nu har bollen en annan form och hon får använda händerna i stället för fötterna.
– Det var jäkligt kul. Men svårt! Det var ju min allra första 15-mannamatch, men vi är ett lag som snackar mycket och hjälper till med var man ska vara hela tiden så det kändes bra ändå, säger Caroline Lundberg.
Mycket regler att hålla koll på?
– Det är jättemycket regler och jag kan inte alla, men det går bra ändå.
På fotbollsplanen var hon en anfallare som ofta syntes i målprotokollet. På rugbyplanen är hennes roll som vinge näst intill motsvarande. Hon förväntas göra poäng även där.
– Jag är inte med så mycket i närkampsspelet som forwardslinjen, utan min roll är att komma runt på utsidan eller skära in i mitten, säger Lundberg.
Och tio poäng i debuten lär du vara nöjd med?
– Ja precis, två försök blev det. Det är ju mitt jobb att göra poäng och vara support hela vägen till försökslinjen, så det är jag nöjd med.
Efter en jämn och mycket tät första halvlek kom Enköping ut klart starkast i den andra och såg ut att få åka hem med en seger i bagaget. Men Uppsala visade både mental och fyiskt styrka när de stod för en mäktig vändning i slutet av matchen.
För ett ovant rugbyöga var känslan från sidlinjen att minst tio spelare kommer kliva av planen på grund av alla tuffa smällar som delas ut. Lundberg var en av de som såg ut att tvingas bryta matchen.
– Jag landade på knät och vred till det, men jag joggade av det och sen körde jag igen. Det är nog ingen fara, säger Lundberg.
Hur skulle du jämföra fotboll med rugby?
– Det är som natt och dag. Rugby är en sjukt tuff sport. Man får räkna med en jäkla massa smällar och närkontakt hela tiden.
– Jag har aldrig varit så nervös inför en fotbollsmatch som jag är nu i rugbyn. Det pirrar lite extra i magen för att man vet att det kommer göra ont.
Ser du en rugbykarriär framför dig nu?
– Ja det gör jag absolut. Det är superkul och bra sammanhållning i vårt lag och med motståndarlagen. Jag gillar verkligen rugbykulturen, den är familjär och annorlunda från fotbollen. Då är motståndarna rivaler både på och utanför planen känns det som. Här efteråt tackar alla varandra för en tuff och bra match, trots att det är jättemycket tjafs på planen är det helt lugnt efter matchen.