Landslaget visade att vinsten i den första deltävlingen inte var någon tillfällighet, utan de gick obesegrade genom hela omgång två som hölls i helgen. Och målet är nu uppnått – de är tillbaka i Grand Prix nästa år.
– Det är så kul! Vi mötte först Danmark, och då vaknade vi till ordentligt, säger Lene Lykke-Olesen.
Hon är en av de tre spelarna från Uppland som tagit varsin plats i landslaget. De andra två är Emelie Hellgren och Emma Skagerlind.
Första matchen spelades under lördagen mot Danmark.
– Danmark var lågt rankade och vi var självsäkra och väldigt övertaggade. Vi vann övertygande men var inte helt nöjda då vi borde kunnat spela ännu bättre.
Och mycket riktigt, resterande matcher steppade de upp en nivå, vilket resulterade i storseger i samtliga möten.
– Mot Ungern och Schweiz spelade vi som vi ska spela. Vi hade en helt annan energi och ett helt annat snack. Det var så mycket enklare att spela de matcherna för kommunikationen var så mycket bättre. Det är en sådan trygghet att ha varandras rygg hela tiden, säger Lykke-Olesen.
På söndagen mötte de först Israel i kvartsfinal där det blev vinst med 24-0, och sedan vinst mot Tyskland med 14-5 i semin. I finalen mötte de Polen, som tidigare besegrat det meriterade Skottland.
– Det var en fantastisk känsla. Det är så kul att få spela så bra rugby som vi gjort den här helgen. Många spelare har fått mycket mer speltid eftersom vår tränare har matchat laget inför varje match, säger Lykke-Olesen.
Hur gick det för er uppländska spelare?
– Bra. Emelie gjorde två försök och ”Skagen” gjorde ett. Emelie har sprungit som ett as i helgen. Hon har varit så rak i sina löpningar och verkligen fått visa att det är det hon ska göra. Jag och Skagerberg har spelat bredvid varandra även denna turnering. Jag själv spelade inte så bra i första matchen, men sedan blev jag mer aggressiv och spelade bättre.
Vad händer framöver?
– Nu lugnar det ner sig lite. Det är inte landslagsläger förrän i november, december någon gång. Nu slutar sjumannasäsongen och vi går över till 15-manna. Det är två parallella sporter, men det blir som en helt annan sport. Jag och Emelie fortsätter att träna med vår klubb (Upsala RFC), så det är bara att kötta på.