Hästen Lina från Stockholm.
Det hela började med att Umeå ryttarförening meddelat att de från och med i höst inför en viktgräns på 95 kilo för de som vill rida där. De som väger mer än så ombeds helt enkelt att sluta rida. Beslutet har upprört många och både Riksidrottsförbundet och Svenska Ridsportförbundet har gått ut med att beslutet strider mot deras regler.
Någon sådan skarp gräns är inte på gång i Uppsala även om Alexandra Eriksson, verksamhetschef på Lurbo Ridklubb, förstår tankegångarna.
– Egentligen är det en självklarhet. Precis som att man har viktgränser för kanoter eller inte kan cykla på en för liten cykel, så går det liksom inte att inte ha någon gräns på hästarna, men sedan kan jag bara svara för hur vi gör, säger hon.
Anledningen bakom begränsningarna handlar så klart om hästarna och hur mycket de kan bära.
– Vi gör en bedömning utifrån ekipage. Det ligger på ridlärarna att bedöma så att ekipagen är proportionerliga. Frågan är inte ny utan har alltid funnits.
Hur ser du på en skarp gräns?
– Det här handlar rakt av om hästvälfärd. Hästarna måste ha det bra och får absolut inte bära för tungt. Det är inga konstigheter med det. Sedan är det många faktorer som spelar in. Om det är en äldre eller yngre häst, ras på hästen, utbildningsnivå på ryttaren och då är det svårt att säga ett visst kilo eller gram, säger Eriksson.
Har ni diskuterat det här mellan ridklubbarna i Uppsala och Uppland?
– Vi har ett bra samarbete mellan ridskolorna och min upplevelse är att vi har en ganska likriktad syn på det hela.
Är det här ett problem med ”för tunga” ryttare?
– Nej, inte för oss i alla fall. Vi har den stora fördelen att ha både hästar och ponnys, vilket gör det enklare att passa ihop hästar med ryttare. Ju färre hästar man har desto mer begränsad blir man och då blir det en större utmaning.
Alexandra Eriksson förstår att frågan väcker känslor.
– Ja, men vi pratar bara utifrån hästens förutsättningar. Vi har ingen åsikt kring hur man ser ut eller vad man väger utan det är hästarna som har begränsningar. Ridsporten vill så långt det går vara inkluderande och det handlar om så många fler värden som hästarna ger oss inte bara ridning.