När UNT ringer upp Peder två dagar efter att han mycket oväntat röstats fram av svenska folket som Jerringprisvinnare, är han hemma på Österlen efter intensiva dagar i Stockholm.
-Jag kom hem i går kväll och blev firad av mina närmaste. Men jag hinner knappt packa om väskan, i natt tar jag flyget till Holland för att tävla, säger en både trött och glad 44-åring.
Men vi ska ta det från början. Familjen Fredricson flyttade till Kungshamns gård, beläget vid Fyrisåns mynning i Sunnersta, när Peder bara var någon månad gammal. Intresset för djur fanns redan från början.
-På gården hade vi alla sorters djur och jag har jättefina minnen från barndomen. Jag och min fem år äldre bror red på ponnys och ridsportsintresset växte fram tidigt för oss.
Den äldre brodern Jens karriär är slående lik Peders: De är båda elitryttare i banhoppning och båda har lyckats ta sig hela vägen till OS.
Har Jens varit en förebild för dig?
-Ja, framförallt i unga år var han det. Vi har fortfarande en nära relation, men nu är vi nästan som kollegor som utbyter idéer och stöttar varandras verksamheter. Samtidigt tävlar vi ju ofta mot varandra, men det är inga problem alls. Ska någon slå mig ska det vara han, det är inga ”hard feelings”, berättar Peder.
Men vägen till OS-silvret i Rio 2016 har knappast varit spikrak. Innan Fredricson tog sig till världseliten i banhoppning hade han en mycket framgångsrik karriär i fälttävlan. I Barcelona 1992 blev han som 20-åring den yngste svenska OS-ryttaren genom tiderna. Han är faktiskt en av få som deltagit i både VM och OS i de två grenarna.
Och för bara ett par år sedan kombinerade han ridandet med halvtidsarbete med ett annat stort intresse.
-Under en period var det 50/50 mellan att rida och jobba med design. Jag har alltid gillat att rita och måla och utbildade mig till formgivare på universitetet i Lund. Men under de senaste åren har jag valt att lägga mer tid på ridningen igen.
När Fredricson klev upp på Idrottsgalans scen i Globen lyfte de allra flesta på ögonbrynen. Att han vann före förhandsfavoriterna Sarah Sjöström och Henrik Stenson ledde till en hätsk debatt som ifrågasatt röstsystemet. En ”röstkupp” av den svenska ridfamiljen, menar många.
-Jag tycker inte det spelar någon roll om det är en kupp eller inte. Vill man ha något får man jobba för det. Det är vad jag vill förmedla till yngre ryttare också, att inget kommer gratis. Många blir nog upprörda för att de inte är insatta i sporten, så jag hoppas att min prestation kan leda till mer uppmärksamhet och kunskap kring banhoppning.