Det kryllar inte av ridsportelit i Uppland, men det finns. På gränsen mellan Knvista och Sigtuna, i Sjöängen, håller Alice Tapper till tillsammans med sina två hundar Sally och Lucy. Här har hon just nu sju hästar och ytterligare två på väg in.
– Jag flyttade hit för drygt en månad sedan och är själv här. Det är en möjlighet för min verksamhet att växa, få fler hästar och seriöst arbete. Jag kan bestämma helt själv när jag vill ha hinder framme, mer tid för ridhus och det kommer höja kvaliteten på min träning, säger hon.
Hästarna som hon håller på att träna upp är allt mellan fyra och sjutton år gamla.
– Det är en väldigt stor bredd i min träning och stor variation.
Hon bor 20 minuter från Sjöängen. Hästintresset kommer från mamma, men tävlingsinstinkten kommer från pappa berättar hon. Lasse Tapper har varit professionell seglare och har bland annat VM-guld på sitt CV.
– Jag började på ridleken när jag var fyra år och sen i ridskolan när jag var fem. När jag var tio fick jag en liten låneponny och sedan har det blivit mer och mer.
Har du alltid haft den här strävan om att bli riktigt bra?
– Jag hade ganska många motgångar när jag red ponny och hade inte så himla bra resultat. Jag fick tidigt mitt intresse testat om jag ska säga så för det var inte bara vinster och solsken. Jag fick lära mig att kärleken till hästen ändå är det främsta. Sedan så älskar jag att tävla och det sporrar mig att ha mål och ambitioner, men jag kan tycka lika mycket om att bara ta en tur i skogen med mina hästar.
Bra har det dock gått för Tapper. 2024 var hon med i B-landslaget i hoppning, alltså precis under ryttare som Henrik von Eckermann, Peder Fredricson och Malin Baryard Johnsson.
– Jag strävar hela tiden efter att bli bättre och jag har höga mål för mig själv. Just nu har jag bara en häst på hög nivå, men förhoppningsvis i år har jag ett par stycken som kan växla upp och ta nästa steg, komma närmare hans nivå. Jag tror framför allt att 2026 så kommer jag ha ett par hästar som kan kliva upp på Doges nivå.
Vad betyder det att vara med i B-landslaget, hur mycket kontakt har man med Henrik Ankarcrona som är förbundskapten till exempel?
– Landslagsledningen är jättebra på att följa upp vad man gör och vi har kontakt då och då om det är något speciellt, de hör av sig och kollar läget ibland. Det är en ära att vara på den listan och jag har fått chansen att rida nationshoppningar i den lägre divisionen i flera år nu med Doge. Det har varit superhäftigt att få den möjligheten att representera Sverige på riktigt. Det betyder jättemycket och är ett kvitto på att man har gjort någonting bra.
Doge var det ja. Den 17-åriga hästen har varit med Alice Tapper i nio år nu och är henne stora stjärna.
– Jag fick Doge i december 2015 när jag var 17 år så vi går in i vår tionde säsong ihop. Det är så klart speciellt när man vuxit upp tillsammans och gjort väldigt mycket ihop. Han betyder jättemycket för mig och kommer alltid att göra det. Att ha en häst under lång tid från att man är ung skapar ett speciellt band och sedan har han ju möjliggjort otroliga chanser för mig att få tävla i hela världen. Jag är väldigt tacksam för honom.
Trots åldern så är Doge fortsatt väldigt entusiastisk över att tävla.
– Man märker hur mycket han älskar det. Han växer nog två decimeter när han går in på tävlingsbanan och det är roligt att se honom när han får applåder. Om man tror att djur inte kan prata så kan man se väldigt tydligt hur nöjd han är när folk tittar på honom.
2023 gick det väldigt bra för ekipaget. De placerade sig bland annat i Florida och var sedan topp tio på två trestjärniga Grand Prix-tävlingar. Till sommaren skulle de rida de stora klasserna i Falsterbo. Kort innan upptäckte man dock att Doge hade fått en inflammation i luftvägarna. En början på en tuff tid.
– Han var ju borta från tävlingsbanan i flera månader och då var han 15 år… det är alltid svårt att ställa av en äldre häst för man vet inte hur de kommer komma tillbaka.
Hur tufft var det att hantera särskilt när det går så bra?
– Jätte, jättetufft. Det har alltid varit en dröm att rida de stora klasserna i Falsterbo. Just det var en tävling som jag hade sett fram emot framför allt med min häst som jag har så himla starkt band till. Det är klart man blir jätteledsen för man vill bara att han ska må bra.
Tapper har tränat för ingen mindre än Lotta Björe sedan hon var tio år och hon finns än i dag med som ett bra bollplank.
Vad har du för drömmar?
– Jag drömmer om att fortsätta utveckla min verksamhet, kunna få hit bra hästar och bra hästägare. Sen vill jag så klart få rida något seniormästerskap också i framtiden. Om det är EM, VM eller OS beror väl på vad som ligger bäst i tiden, men det är en stor dröm jag har.
Det är OS 2028 i Los Angeles...
– Klart man kan hoppas, men inte drömma. Man vet ju när man håller på med hästar att saker och ting ändrar sig snabbt. Hästar blir sålda och så vidare, men det är klart man kan ha en ambition så får man se vad man har för hästar.
Känns det som man kan slå sig in i landslaget med tanke på de namn som finns där i dag?
– Sverige är ett av de starkaste länderna i hästhoppning även om vi är ett litet land. Det är klart det är tufft att slå sig in där, men jag hoppas att nu när jag får några hästar som blir äldre så ska jag kunna vara uppe och ta mig in där så snart jag kan. Det är absolut min dröm och mitt mål.
Hur ser du på de ekonomiska bitarna?
– Jag är tacksam att jag har bra hästägare som väljer att satsa på mig. Jag hade inte kunnat göra det här utan dem.
Hon är ambitiös och målinriktad, men har samtidigt fötterna på marken och svävar inte i väg. Hon vill skapa en så bra verksamhet som möjligt i Sjöängen för att på så sätt bli så bra som möjligt på sikt.
Ni är inte så många på den här nivån i Uppland, varför tror du?
– Den mesta hästverksamheten ligger nere i Europa så man söker sig längre ner i Sverige eller ner i Europa.
Alice Tapper har dock inga planer på att lämna. Hon trivs utmärkt som Upplands stora hopp i hoppning.
– Jag är van att bo här och van att köra lastbil flera dagar. Jag tror det här skapar lite arbetsro på något sätt, men det är väl kanske jag som försöker se det positivt. Det finns fördelar och nackdelar med allt, men jag trivs bra här och kommer vara kvar.
I mars väntar tävlingar i Italien och förhoppningen är att bli uttagen till nationshoppningar under året som kommer.
Lever du din dröm?
– Ja och jag tror att det gäller att inte glömma var man kommer från, att man faktiskt kommer ihåg att jag som tioåring på ridskola kunde tänka på att få jobba med att rida hästar som stor. Det är varje liten hästtjejs dröm och jag försöker påminna mig om det.