Den kraschade Opeln i maj 2018. Staketribban for med full kraft genom rutan på förarsidan och var ytterst nära att mer eller mindre spetsa Pontus Åhman.
Tillsammans med den tre år äldre brorsan Patrik ska han vinna SM-guld. Inte i år, kanske inte nästa år heller, men innan han fyller 35 ska SM-pokalen stå hemma i hyllan i huset ett par mil söder om Uppsala där den idylliska gården ligger. Här betar de två islandshästarna och här trivs katterna allra bäst.
Ett bilbygge står i det nästan nybyggda garaget där golvet är skinande rent och där man möts av en härlig doft av verkstad. Till vänster står bilbygget, en Volvo 940. Bakhjuldsdrift – helt nytt för bröderna Åhman.
Rallysuget är tillbaka efter nästan sex långa år. Pontus Åhman är hungrig igen. Han talar om SM-guld. Det är en seriös satsning och inte bara en "kul grej" för att få köra lite skogsväg igen. Annat var det för sex år sedan. Det var då som det höll på att sluta riktigt illa – en vådlig rallyolycka när man minst anade det och efter den kraschen hände något i Pontus Åhmans liv.
– Jag var absolut inte rädd för att köra rally efter kraschen, men glädjen var borta. Det var som att sätta sig i grävmaskinen och svettas på jobbet, säger han.
Inte så roligt alltså – och då var rallykarriären slut. Eller pausad, som det visat sig nu.
Det var i en tävling i Gottröratrakten som livet höll på att ta slut för Pontus Åhman – i en "simpel" rallysprint, där det brukar vara fritt från allvarliga olyckor. Dessutom hade han en av sina bästa kompisar med sig i bilen. I en sprint finns det nämligen inga noter, så det går att bjuda in en gäst i bilen.
Det var på målrakan det hände.
– Precis över ett krön var det en hastighetskontroll, en kul grej för publiken och det var naturligtvis där som alla stod och kollade, säger Åhman och kostar på sig ett leende trots det fruktansvärda som han är på väg att berätta om.
– Jag bestämde mig för att vara värst (högst hastighet) vid hastighetskontrollen och vi var den enda bil som hade fyrhjulslyft över krönet. Det var fullt på femman när det var en kilometer till mål. Jag vägrade att bromsa...
Bilen lyfte och landade i gruset i vägkanten – i princip på vägen alltså. Men så gled bilen ut...
Opel Corsan, som Pontus Åhman kommer att köra under SM-deltävlingen i Tierp i början av juni. Dekalen på Corsans stötfångare säger nog det mesta.
I en hastighet på över 170 kilometer timmen rammade Pontus Åhman ett staket som hade en överliggande och en underliggande ribba som var fästa i rejäla stolpar.
– Det blev en bredsida in i staketet och den övre staketribban slog in i sidorutan mellan stolen och b-stolpen intill mitt huvud.
Det satt träflisor på stolen när bilen stannat och allt blivit tyst. Pontus Åhman och hans kompis, som satt i "kartläsarstolen" hade klarat sig utan allvarliga skador.
Men vad hade hänt om staketribban träffat Åhmans huvud?
– Då hade det varit slut... Det var precis det som hände Craig Breen när han omkom, säger Pontus.
Det var i april 2023 som VM-föraren Craig Breen i låg fart (det var under ett test inför Kroatiens VM-rally och inte i själva tävlingen) körde in i ett trästaket som trängde in i bilen och träffade honom i huvudet. Breen ska ha avlidit omedelbart av skadorna medan kartläsaren klarade sig helt utan fysiska skador.
Patrik Åhman läser noter och lillebror Pontus Åhman är chauffören. Snart är det SM-deltävling i Tierp, dock inte i den här bilen utan i en Opel.
Pontus Åhman hade tur – och hans liv räddades av en slump av en gammal rallystol. Den nya stolen stod kvar hemma i garaget. Hade han monterat in den nya stolen kunde det ha riktigt illa.
– Jag var så nära att byta stol innan den där tävlingen när jag kraschade.
Den gamla stolen var nämligen monterad lite längre fram. När Åhman efter kraschen testade den nya stolen fick han en tankeställare:
– Det var läskigt. Hade jag bytt stol hade jag blivit träffad (av staketribban) eftersom den stolen satt lite längre bak och då hade det varit slut, säger han eftertänksamt.
Efter kraschen i början av maj 2018 var det mer eller mindre sluttävlat för den då 24-årige Pontus Åhman.
Som vi berättat försvann glädjen. Det var inte roligt att köra rally längre.
Pontus Åhman blickar in i den nya 940:n, som väntar på en motor som snart är på ingång. I höst blir det premiär i den nya bilen.
En av dem som fått Pontus Åhman på andra tankar är flickvännen (de är förlovade) Viktoria Smedberg. När de träffades för ett antal år sedan hade hon ingen aning om att den blivande pojkvännen hade kört rally. Det var (tävlings)hästar och inte hästkrafter som var hennes stora intresse.
– Men hon började inse mer och mer vad jag hade gjort (som kraschen till exempel), säger Pontus.
Vad tyckte hon om att pojkvännen hade kört, eller kör, rally? Det händer ju olyckor ibland.
– Hon är inte så ängslig av sig, säger Pontus och berättar att Viktoriafaktiskt har en stor del i den nya rallysatsningen, om än på ett mentalt plan, som kanske är nog så viktigt.
– Det var gumman (Viktoria alltså) som tyckte att jag skulle börja köra rally igen. Det är något som fattas hos dig, sade hon, och då blev suget på börja köra igen så stort.
Men i början, när rallysuget var tillbaka, var det mest bara som en kul grej.
Patrik och Pontus Åhman.
Det var nämligen inte meningen att Pontus och Patrik Åhman skulle göra en "allvarlig satsning" på rally. Långt ifrån. Att bygga en Volvo 940-rallybil var det primära. Ungefär som pappa Mikael Åhman, som hunnit bli något år över 60, och som fortfarande kör rally men som nog tycker att själva bygget är det roligaste.
– I början var det bara tänkt att det skulle bli roliga garagekvällar. Grundtanken var att bygga en enkel bil, mer än så var det egentligen inte från början. Jag har aldrig kört bakhjulsdrivet tidigare men alla säger att det så kul att köra bakhjulsdrivet, så varför inte?
Tillsammans med bröderna Filip och Linus Nilsson bygger han 940:n.
Men med tiden förändrades allt och nu har det blivit allvar och inte bara en kul grej. Nu är det segrar som gäller. Tanken var att 940:n skulle vara klar till den här våren och sommaren, men så blir det inte. I stället har Pontus startat säsongen i brorsans gamla Opel Corsa från 1991 – en bil som enkelt skulle kunna klassas in i höstens historiska Rally Uppsala.
– Men i höst ska Volvon vara klar och tanken är att köra hela SM-serien 2025, säger Pontus.
Patrik (t v) och Pontus Åhman framför Volvo 940:an, bygget som kommer att bli klart under sommaren. I Tierps SM-deltävling i månadsskiftet maj/juni är det dock en Opel Corsa från 1991 som gäller.
Att det blir en rallysatsning de närmaste fem åren är nog ställt utom tvivel, men det är inte säkert att han blir kvar i Volvon. Det berorlite på – om man säger så... Det handlar mycket om känslan med bakhjulsdrivet. Trivs han inte i 940:n kanske den säljs till förmån något mer bekant, en framhjulsdriven bil.
– Så kan det bli, säger han. Vi får se hur det känns att åka bakhjulsdrivet.
Vid sin sida i bilen har han Patrik, som också är en mycket bra chaufför. Frågan är vilken av bröderna som skulle vara snabbast på en rallysprint?
– Det är svårt att säga. Jämbördiga tror jag, men över en hel säsong så skulle brorsan vinna, säger Pontus och kastar en blick mot sin bror, som är inne på samma spår:
– Jag tänker nog ett steg längre. Du riskerar mer än vad jag gör, säger Patrik, varpå Pontus nickar instämmande.
Men skillnaden mellan bröderna – när det gäller att ta risker – har nog minskat med åren av flera anledningar. En av anledningarna kan vara det som omger Pontus numera: En familj med flickvännen Viktoria och lille Loke, 1,5 år, islandshästarna Ofeígur och Jari, hunden Ludde (en blandrasterrier) samt katterna Kerstin och Herman.
– Jag är mognat mycket och det är till min fördel när jag kör rally. Förr kunde jag vara vrålsnabb på en sträcka men så fick jag psykbryt och rullade på nästa. Förr hade jag ingen fast punkt i livet och inget eget boende. Bara min necessär (skratt). Nu har jag hus och hästar att ta hand om. Jag har tappat ungdomshjärnan och fått en mer vuxenhjärna, säger Pontus.
Rallysprint under SM-veckan vintern 2017, drygt ett år innan Pontus Åhmans krasch i Gottröratrakten i maj 2018. Dessförinnan körde han två år i Tyskland.
Under sina bästa rallyår, runt 2015 och 2016, när han tävlade mest i Tyskland och kom trea i en stor Opelcup, var han – enligt egen utsago – alldeles för obrydd och hade därför "svårt att hålla ihop det."
Dessutom hade han, under Tysklandsåren, en outtalad press på sina axlar.
– Det var ingen som krävde resultat eller så, men jag fick en indirekt press på mig. Många hade satsat pengar på mig. Det var mindre kul att köra och mer ett måste. Roligast att köra var när jag var 16 år och du var 18 år, säger Pontus och tittar på brorsan Patrik, som inte har något att invända mot det påståendet.
Men han ångrar inte åren i Tyskland och Opeln (modellen hette Adam, inte så vanlig i Sverige):
– Det var absolut lyckade år och det enda jag ångrar är att jag inte körde ett år till utomlands.
Nu väntar SM-deltävlingen i Tierp (den 31 maj och 1 juni) för bröderna Åhman, som kan vara en av tävlingarnas mest sammansvetsade par. Det är nämligen en fördel att ha brorsan som kartläsare.
– Det är jätteviktigt med personkemi, så det är en fördel för oss, säger Patrik och får medhåll av Pontus:
– Jag litar helt på brorsan. Att han också kör (rally) betyder mycket för mig. Jag vet att han kan, att han har kunskapen att inte bara läsa noter. Han vet precis vad han pratar om.
Patrik Åhman vid ratten tillsammans med Pontus Åhman under rally-DM 2019, Sverigecupen. Här vid Flymyra utanför Österbybruk.
För första gången på åtskilliga år kommer Pontus Åhman att köra en SM-tävling när MK Tierp arrangerar säsongens tredje deltävling i månadsskiftet maj/juni. Klassen är den tvåhjulsdrivna nationella klassen och där kommer Åhmans att få konkurrens av bland andra Mats Thorszelius och Jenna Djurström i en Opel Corsa, hemmaåkaren Johan Wesslén och Valkyria Edlund från MK Tierp och Rasbos Jessica Larsson, som är kartläsare åt Emil Karlsson.
Favorit i klassen, och oslagbar för upplänningarna, lär värmlänningen PG Andersson bli.
SM I TIERP
Tvådagarstävling, 31 maj–1 juni. Tredje deltävlingen i SM efter Hälsingerrallyt och Vinterpokalen i Sandviken. Sammanlagt nio sträckor (två på fredagen och sju på lördagen) på 8,8 mil. Tävlingscentrum är Tierps Arena.