På morgnarna sitter jag i min tvättstuga på Slottet och trampar på min träningscykel. Den fick jag av min omtänksamme son som köpte den begagnad på nätet och gav mig i julklapp när jag hade slitit av hälsenan. Då var det inte längre möjligt med de snabba morgonpromenaderna utomhus. Men att trampa på motionscykeln utan motstånd går bra även när man har utrustats med en klumpfot av plast. Fast jag skulle ljuga om jag påstod att det är roligt.
Det som gör att jag ändå fortsätter cyklandet varje morgon är min fantastiska utsikt. Samtidigt som jag lyssnar på morgonekot tittar jag ut över vår stad. Jag har sett hur solen har gått upp och skickat de första strålarna över Svandammen och tornet på Flustret, där tomtemössan brukar vara vid jultid. Grand Hotell Hörnan badar förstås först i sol och ger generöst av sin skönhet till staden. Jag ser den första bilkön ner mot Islandsbron och ambulanserna som alltid är på väg till eller från Akademiska sjukhuset förbi Svettis och Bollhuset, dit solen nu aldrig hinner fram. Vaksala kyrka i fjärran, de nya byggnaderna vid Resecentrum, vattentornet, värmeverket och slätten som breder ut sig är annat att fästa blicken vid. Utsikten är en lisa för själen och gör det lättare att ta in de eländesberättelser som radioekot brukar vara full av.
Jag kan också betrakta vardagsdramatiken i Landshövdingens trädgård nedanför mig. Skatan som jagar en av våra stora harar och ibland ger den ett tjuvnyp. Haren som inte vågar ta den fighten utan springer. Men kommer snart tillbaka. Och jagas tills skatan tröttnar och de slår sig ner på gräsmattan bara någon meter från varandra. Jag har också bevittnat en riktig harfight. Två harar som slåss med varandra. Hararna ställer sig på bakbenen och dansar runt varandra innan de börjar puckla på varandra som vore det en boxningsmatch eller kampsportsmatch mellan människor. Det är för mig oklart vad de slåss om, men att adrenalinet pumpar är otvetydigt. Mycket rörelse och mycket ilska. Ingen vinner. Efter ett tag återgår de till att beta i var sin del av trädgården. Och skatan är framme och hackar igen.
Det får mig att tänka på valrörelsen. Valrörelsehararna förefaller överens om att skatterna inte ska sänkas den närmaste tiden. Men ändå slåss de om just det. Vissa hävdar att skatterna har sänkts alldeles för mycket i ett av världens mest skattetyngda länder. Den ansvarige haren slåss inte särskilt om detta. Trots att båda hararna grundlurar sina åskådare. De totala skatteintäkterna i Sverige var år 2006 1 422,8 miljarder kronor. År 2011 var de 1 552,5 miljarder. Vi alla betalade alltså 130 miljarder kronor mer i skatt, inte mindre. Kan det vara så att sänkta skattesatser på arbete leder till fler jobb som leder till ökade skatteintäkter? Så vad är det de slåss om? Egentligen.
Vad skatan symboliserar i denna allegori överlåter jag till läsaren att bestämma.