För mig, som kan vara litet gammaldags, är en hjälte något helt annat. Det är en person som utför stordåd – någon som gör hemskt mycket mer än vad man kan förvänta eller begära och utan att tänka på egen vinning (i äldre litteratur skulle väl hjältarna helst också ha gudomligt påbrå, som Odysseus, som ju utförde oräkneliga hjältedåd)? Inte blir man väl hjälte för att man gör det man är bra på? Blir man hjälte om man är duktig i golf eller simning? Kan man bli hjälte även om man inte är idrottsman? Är Ingvar Kamprad, som har skapat Ikea och jobb åt tiotusentals människor, en hjälte?
För en dryg vecka sedan disputerade John S.Hellström i idrottsvetenskap med en avhandling om den svenska sporthjälten från 1920-talet till i dag. Han har framför allt analyserat medieberättelserna om fem av Sveriges största och mest hyllade sportstjärnor genom tiderna: Harry Persson, Ingemar Johansson, Björn Borg, Ingemar Stenmark och Carolina Klüft. Deras segrar uppfattades inte som personliga utan som nationella i medierna. Deras prestationer tillföll hela nationen. Han konstaterar att medierna spelar en central roll i skapandet av nationella sporthjältar. Sporten skapar en nationell identitet, men det är medierna som bestämmer hjältestatusen.
Det ska, tror jag, helst finnas en story att berätta och hjälten ska helst komma från fattiga förhållanden eller vara under-dog på annat sätt. Är Henrik Stensson en hjälte? Och det kan vara tuffare för tjejer än killar att kvalificera sig för hjälterollen. Är Therese Alshammar t.ex. hjälte?
Kort sagt: Medierna bestämmer vem som är hjälte, liksom medierna bestämmer på en mängd andra områden. Det tycker jag är synd. För vad kallar man någon som verkligen utför stordåd utan att tänka på egen personlig vinning: Superhjälte, maxihjälte, hjältehjälte eller vad då?
Medierna påverkar också våra ungdomar. För alla vill vi väl bli hjältar. Unga killar och tjejer satsar då på att bli som de hjältar medierna skapar. Då blir det idrott eller skådespeleri som gäller. Som karriär och framgångsväg och inte främst för att det är roligt.
De som är duktiga i idrott eller lagsporter kan väl hyllas för att de gör jättebra prestationer utan att vi för den skull gör dem till gudar? Våra fantastiska pingislirare, allt ifrån Hasse Alsér, Hammaren, det evigt gröna trädet, Stellan Bengtsson, Äpplet och alla de andra har gjort otroliga prestationer inte bara en utan många gånger. Men för mig är hjältar ännu mer. Zlatan är fantastisk, men hjältemodig?
Begrunda också gärna följande citat. Det vore väl något för media att relatera till?
”Det är mycket lättare att vara en hjälte än en hederlig människa. Ty en hjälte kan vem som helst vara en enstaka gång, men en hederlig människa måste man vara hela livet igenom. Och det är ingen lätt sak.” (Luigi Pirandello, Anständighetens vällust)
Det finns många hjältar i vardagen som jag skulle vilja att media fokuserade på och som gärna kan kallas hjältar. Hederliga människor som bidrar till att världen blir bättre, att fler människor får jobb och att vårt välstånd stärks. Människor som kan vara en förebild för den uppväxande generationen utan att vara idrottsmän. Jag tycker att många fler borde sträva efter att bli en ny Anders Wall. Han är väl en hjälte om någon?