Många av er som läser det här har säkert aldrig någonsin besökt ett supporterforum, det vill säga en samlingsplats på nätet där de mest hängivna anhängarna skriver av sig och tycker till om sina favoritlag.
Om ni aldrig har jag gjort det så tycker jag att det är det hög tid att göra det framöver. För vintersporter som ishockey och bandy är det så nära högsäsong det går att komma i de här sammanhangen då rykten om värvningar och silly season går på högvarv inne på forumen, vilket för en journalist kan ge ett par användbara tips (som dock inte alltid har någon substans har det visat sig). Men att ta del av det här är oavsett underhållande, även om man som journalist i bland kan få på pälsen och bli kallad diverse saker.
Överlag är det sajten Svenskafans som har gått i bräschen för utvecklingen där det för många nästintill tycks ha blivit en folkrörelse att skriva och läsa kommentarer och ha åsikter om sitt och sina favoritlag med hundratals inlägg varje dag. Särskilt om man koncentrerar sig till storstadslagen i fotboll. På lokal nivå så är det inte lika ansträngande att skrolla igenom exempelvis Sirius supporterklubb Västra sidans forum efter en match då inläggen är betydligt färre.
Förr i tiden fanns inte sånt här. På gott och ont.
Då, innan internet, var det en helt annan bevakning, både medialt och av supportrar, där en spelare på sin höjd fick ett positivt eller negativt omnämnande i papperstidningen dagen efter matchen – och endast kunde nås via sin bostadsadress eller hemtelefon (det här har min kollega Håkan Lundh skrivit om tidigare på den här platsen). I dag är läget som sagt något helt annat, vilket också gör att det blir ett helt annat mentalt tryck på de som har valt att satsa och har talang för elitidrott på seniornivå.
Vissa orkar med det. Andra inte.
För någon vecka sedan intervjuade jag Almtunas förre tränare Johan Silfwerplatz på hans nya arbetsplats som försäljningschef på ett bilföretag. När Silfwerplatz fick sparken 2013 stod han i valet och kvalet om han skulle fortsätta med ishockeyn. Då, berättade han för mig, var det just skriverierna och avgångskraven om honom på en del forum som låg i den negativa vågskålen när han till sist bestämde sig för att lägga tränarkarriären åt sidan. Men det jobbigaste var inte för honom personligen utan det var när hans fru och hans döttrar fick se och påminnas om detta av sina respektive arbets- och skolkamrater. Det tog helt enkelt för mycket energi i familjen.
Förutom Silfwerplatz finns det flera andra exempel som Paul Myllenberg (tidigare klubbdirektör Helsingborg), Magnus Pehrsson (tidigare tränare Djurgården) och nu senast Sofia B Karlsson (CSR-ansvarig i AIK) och Johanna Garå (journalist, Tv4) som alla har nämnt hotfulla skriverier i forum och andra yttringar som skäl till varför de slutade.
Ja, forumen har verkligen sina fram och baksidor.
Till sist så måste jag ändå nämna min lokala favoritskribent i de här sammanhangen. Vi hittar honom i Västra sidans forum där han kallar sig för Garligur och har en bildikon på Ulf Ekman som referens, vilket markerar sarkasmnivån på ett klockrent sätt. Läs, skratta och njut av den mannen (eller kvinnan).