Tillsammans med Simon Vasquez bilar Daniel Windahl det bästa padelparet i Sverige. Att vara en del av gymnasieverksamheten i sporten som fortsätter växa explosionsartat trivs han ypperligt med.
– Det känns mycket bra. Jag vill vara så mycket delaktig jag kan i svensk padel, både som spelare och tränare, säger Windahl när han samlat ihop "sina" elever för ett kort snack som avslutar onsdagspasset.
Vad betyder det här för sporten?
– Engagemanget kommer föda framgång. Det är precis det vi vill. Det är så svensk padelframtid föds, många på högstadiet och gymnasiet börjar spela och väljer padelracket före tennisracket, badmintonracket eller någon annan sport.
Precis som padeln är Windahl ung – men knappast okänd. Många känner nog till 22-åringen som "tennistalangen som dödshotades – och bytte sport". Han ledsnade helt enkelt på tennisen.
– Alltså, det är inte kul att träna samma sak 365 dagar om året. Det är helt omöjligt. När jag spelade tennis hade jag kul kanske 30 procent av tiden, medan jag tycker att 90 procent av padeln är kul. Det är största skillnaden.
En av eleverna som spelat i flera år märker av padelkompetensen tydligt.
– Han kan lära oss jättemycket som inte andra tränare kan, säger Nora Ehrnvall, 17.
Med nöjda adepter ökar förstås möjligheten att fler vill skolas av Windahl på gymnasietid.
– Ja, vi började med fyra spelare och nu är vi elva-tolv fem veckor senare. I stället för tre bokade banor tror jag att vi snart kommer fylla fem bokade banor här, säger Windahl som innan årsskiftet har en ny tränakollega på plats.