Sedan många år tillbaka är Tomas Gustafson bosatt i Sunnersta. Huset ligger aningen avskilt och är nästan kamouflerat i den gråa februarieftermiddagen. Gustafson öppnar dörren, han har precis suttit och föreberett arbetet inför vinterns OS som han ska åka till. Tomas har en gedigen karriär bakom sig som har bärgat honom flera OS-, VM- och EM-medaljer. Men efter karriären har den olympiske giganten valt att göra andra saker, som att vara styrelsemedlem i Svenska Olympiska Kommittén (SOK) och som att hålla föredrag om motivation och ledarskap.
Det har gått många år sedan han tog världsrekorden i hastighetsåkning på skridskor. På 1980-talet var han en av Sveriges största idrottare, med ett världsrekord under EM i Oslo 1982 och ett nytt världsrekord under OS i Calgary 1988.
– Jag hade inte behövt ta världsrekord för att vinna OS-guld. Det var tack vare min dåvarande coach Per-Arne Nilsson, som matchade mig mot världsrekordet istället för den ledande tiden, som jag slog det, säger Tomas Gustafson.
– Det som är kul med att slå världsrekord är att man hjälper till och flyttar fram prestationerna, totalt sett. Man kanske inte måste slå världsrekord för att vinna, men det är kul att ha varit med och drivit resultaten framåt, säger han och skrattar till.
Karriären började förstås inte vid EM-guldet 1982. 58-åringen är född och uppvuxen i Eskilstuna. Vid tio års ålder började skridskoåkandet.
– Då var skridsko stort. Jag tror att det är en stor skillnad på att börja som tioåring år 1970 och är att börja som tioåring idag.
– Jag vann ungdoms-SM första året jag var med, men det andra året var jag inte ens med. Det tredje året kom jag sist och det fjärde året var jag inte heller med, så det var ju inte så att jag var en talang som hela tiden hade bra resultat. Det var framförallt kul att hålla på. Om jag bara skulle ha kollat på resultaten så skulle jag ha lagt av efter tre år.
Vid 18 års ålder deltog Tomas för första gången i ett seniormästerskap.
– Det var inte bara så att man rullar in utan man var ju tvungen att prestera också. Vad som egentligen krävs för att ta plats i truppen? Det är svårt att säga. Det är en gammal kulturell sport, som hade väldigt högt tryck då. Så det var tufft att ta plats.
Därefter tog karriären fart och medaljer togs i OS, VM och EM över de närmaste 10 åren. Vinter-OS 1992 skulle bli Gustafsons sista som deltagare.
Det ringer till i telefonen och vi pausar intervjun så att Tomas kan svara. Några minuter senare återvänder han till matbordet där vi sitter mitt emot varandra. Det var frun Elisabet som ringde, som är flerfaldig VM-guldmedaljör med det svenska damcurlinglaget, som just nu på är en arbetsresa i Japan. Hon ringde upp för att berätta att sonen William precis ska åka ett heat i en slalomtävling.
– Var var vi?
OS då och OS nu skiljer sig kanske inte så mycket från varandra.
– Det är svårt det där med då och nu. Jag har ju min egen upplevelse från förr, men jag tror att när det kommer till OS, om konkurrensen och det som försiggår runt tävlingarna, så är det fortfarande ganska lika, säger Gustafson.
Efter karriären har Tomas varit delägare i ett ergonomi- och designföretag, som grundades av hans tidigare coach Per-Arne Nilsson. Företaget har numera sålts. Gustafson skulle även efter sina olympiska framgångar sitta med i SOK:s styrelse som vice ordförande från år 2000–2013.
– De gånger jag har varit med till OS, som medlem i SOK:s styrelse, har jag varit värd för diverse gäster, bland annat kungen och drottningen. Det handlar om att se till att de har en trevlig upplevelse, men framför allt se till att de kan vara på plats när svenskar är i hetluften.
I onsdags åkte Gustafson till Pyeongchang, även den här gången för SOK:s räkning men i en ny roll i samband med projektet Sweden Arena.
Dessutom jobbar han som föreläsare och håller föredrag om motivation och inspiration.
– Om man ska säga det i ett lite mer allmänt idrottsspråk så försöker jag att hjälpa människor att ta sig ur passningsskugga och bli helt fria. Det handlar om att kliva fram och vara redo, förklarar Gustafson.
– Men det måste inte handla om idrott, däremot är det lätt för mig att dra paralleller med idrotten.
– Det handlar om coachning och ledarskap. Men jag pratar snarare ur individens synvinkel, som mottagare av ledarskapet. I min värld handlar ledarskap om att förstå och utveckla individer och grupper.
Men annars då? I år ska Tomas delta i Vätternrundan för den nionde gången. Men denna gång med projektet Skoda cycling team som han ansökte till i höstas. Han visar upp en grå låda som precis anlänt som kom med beskedet att han hade blivit antagen.
– Det handlar om att ge femton amatörer en chans till en professionell satsning till Vätternrundan. Vi har ett första träningsläger nu den första veckan i mars, då vi ska göra tuffare fystester och prata om kost och liknande. Så det är väl det som jag gör på fritiden.