Albin Ridefelt är hemma i Uppsala efter världscupavslutningen i schweiziska Davos. De största segrarna det här året var EM-guldet och så OK Linnés Tiomilatriumf.
Aldrig tidigare har det uppländska distriktet haft en bättre manlig orienterare. Efter det individuella EM-guldet i somras är han bättre än vad Andreas Hjertson någonsin var.
Albin Ridefelt kan suga på karamellen: Bäst genom alla tider.
– Det känns häftigt så klart. Det är utan tvekan mitt bästa år någonsin, säger Ridefelt, som nyligen har kommit hem från Davos och den sista deltävlingen av världscupen.
EM-guldet är förstås en sportslig höjdpunkt. Det är inte många upplänningar som kan skryta med en Europatitel – oavsett idrott. Nu är Albin Ridefelt inte den som skryter vitt och brett om sina framgångar. Tvärtom. Han ligger ganska lågt och under intervjun – som görs på OK Linnés klubbgård – och talar tydligt och sakligt, precis som en läkare.
Vi återkommer till Ridefelts läkargärning.
Först några meningar om EM-guldet, som vi väljer att jämföra med segern i Tiomila med OK Linné. Ridefelt får helt enkelt frågan: vad är störst? Det är ungefär som att fråga en hockeyspelare om en Stanley Cup-seger är större än ett OS-guld – med andra ord nästan omöjligt att svara på.
Men för Ridefelt är det ingen som helst tvekan.
– Jag blir tårögd nu när jag tänker på den tävlingen, säger han.
EM eller Tiomila?
– Tiomila, som är oerhört mycket större emotionellt. Vi har försökt vinna Tiomila under många år men inte kommit ända fram och nu gjorde vi det. Inget kan slå det, säger Ridefelt.
Världscuptävling i närheten av Idre i Dalarna förra året. Albin Ridefelt har en indvividuell seger i världscupen.
På meritlistan har Albin Ridefelt det mesta – utom en titel. Han har förstås SM-guld, ett EM-guld och så VM-guld i stafett och så förstås Tiomilatriumfen. Titeln som saknas är ett individuellt VM-guld.
– VM går i Schweiz nästa år och det är ett stort mål för mig. Numera krävs det lite större tävlingar, som VM, EM och Tiomila, för att jag ska tända till lite extra. När jag var yngre kom det fram en äldre landslagslöpare till mig och sade att han skulle hoppa över SM, och det kunde jag inte förstå. Men nu förstår jag.
Ett världsmästerskap i Schweiz låter inte som idealterräng för "skogsmänniskan" Albin Ridefelt, som är uppfödd mellan granar och barrskogar i Uppsalatrakten.
– Flack terräng, skog och teknisk löpning, småsten och rötter, då trivs jag bäst. Som nu i Schweiz (på världscupen) var det backar och brant... Men jag har blivit bättre på den terrängen och jag vet ju inte exakt hur det kommer att se under VM nästa år.
Det är orienteringen och inte själva löpningen som är Ridefelts starkaste sida. Han har visserligen gjort 8.39 på 3 000 meter (bana) men det var länge sedan. Han säger att han idag kanske skulle kunna ta sig ned mot 8.30.
– Men de bästa orienterarna gör runt åtta blankt på 3 000 meter, säger Ridefelt och nämner Martin Regborn.
Albin Ridefelt på väg mot en av kontrollerna. Det är själva orienteringen som är Linnélöparens starka sida.
För många som följer orienteringen är nog Albin Ridefelt fortfarande en 22 år ung talang, men han fyller alltså 31 senare i år, en ålder som möjligen är den bästa i en orienterares liv.
– Ja, det skulle jag tro, men jag hoppas förstås på att jag har mer att ge, säger Ridefelt, som nu har avslutat säsongen på grund av skadekänning i ett muskelfäste i höften. Det är dock inget allvarligt.
För att bli bäst i Uppland – oavsett kön – så krävs det lite mer av Albin Ridefelt. På damsidan kan vi nämna Gunilla Svärd och framförallt Annika Billstam.
– Men det är ingenting som jag tänker på, i alla fall inte på det sättet. Det är mer att Annika Billstam ger mig inspiration.
Några stora pengar är det inte inom orienteringen, även om det har blivit bättre. För EM-guldet fick Ridefelt 10 000 kronor i prispengar. Att vinna den totala världscupen ger mer, liksom ett VM-titel. Till detta kommer sponsorer. Nu har Ridefelt något som få andra i den yppersta världseliten har: Ett arbete som också är relativt bra betalt. Han är nämligen ST-läkare.
– Jag är klar med utbildningen och jobbar just nu på Kåbohälsan, där jag har en ST-tjänst, som är en bit på vägen mot till exempel en distriktsläkare eller husläkare.
Med andra ord: Albin Ridefelt blir aldrig sjuk?
– Jodå (skratt), man ka bli sjuk ändå.
Brukar du bli igenkänd på mottagningen?
– Ja, det händer, och det är bara roligt. En del säger att de ska titta på tv när jag springer och så blir jag påmind om det nästa gång vi ses, säger Ridefelt.
Nu väntar en vinter med träning och åter träning. Löpning 10–12 timmar i veckan och så några läger utomlands. Allt med sikte på VM i Schweiz nästa år...