– Det var så skönt att höra Linnéklacken på upploppet, säger Ridefelt efter klubbens bästa placering någonsin på ett Tiomila.
För åtta år sedan kom Linné trea. Nu blev det ännu bättre.
Tvåa på Tiomila är en enorm framgång för uppländsk orientering och överträffas av bara Fyris och Tierp som vann 1971 respektive 1966.
Segrarlaget IFK Göteborg var överlägset – det kan vi bara konstatera och raskt kliva vidare till kampen om silver och brons.
När Linnés Lucas Basset lämnade över till Albin Ridefelt på slutsträckan så var det sju lag som hade reella chanser att bli tvåa. Det skiljde nästan exakt fyra minuter mellan tvåan Södertälje-Nykvarn och åttan Lillomarka.
Sedan föll lag efter lag bort. Men inte Linné.
Det blev alltmer tydligt att Jonas Leandersson, Södertälje-Nykvarn, Daniel Hubmann, Koovee, och så Albin Ridefelt skulle göra upp om pallplatserna.
Men mitt på sträckan började Ridefelt tvivla en smula.
– Alltså, det gick snabbt, det var tungt på mitten under ett tag. Det började också lite tungt, säger Ridefelt. Jag tryckte på in mot varvningen men det svarade inte riktigt, så jag lät Daniel (Hubmann, Koovee) göra jobbet för att spara energi uppför.
– Det såg ut som om Albin släpade lite, men jag vet inte om det var medvetet, säger Leandersson.
De tre löparna följdes åt – länge, länge ...
Vid tv-kontrollen efter 12,4 kilometer (av 15,3) så låg de inom sex sekunder – och på den sista kilometern var det fortfarande helt ovisst.
Då hände det. Rycket. Avgörandet. Det som såg ut att vara planerat.
– Jag såg att dom (Hubmann och Leandersson) blev lite osäkra på vägen in mot en kontroll och då fick jag de där sekunderna, berättar Ridefelt.
Jonas Leandersson försökte hänga på.
– Men sen så bara drog han (Ridefelt). Jag försökte täppa till men det gick inte.
In på upploppet kunde Albin Ridefelt kosta på sig att göra "segergester" och ta emot sina lagkompisar. Rycket som han gjorde var mäktigt och marginalen ner till Jonas Leanderssons Södertälje-Nykvarn blev nästan en halv minut.