Anledningen till att Jonas Andersson lägger av stavas främst förändrad jobbsituation.
– Vi vill flytta till Östhammar nu, och i och med det kommer jag också att byta jobb. Mitt nya jobb innebär mer ansvar och kräver mer av mig. Det gör att jag inte kommer kunna ha den tiden att lägga på cyklarna, och där har jag alltid lagt otroligt mycket tid. Alternativet var att fortsätta, och då hade jag varit tvungen att nalla på tiden i garaget, men hade inte kunnat ha hundraprocentiga grejer att köra på. Det funkar inte, säger Jonas Andersson.
Andersson medger att det var ett tufft beslut att ta. Han har kört isracing i tre säsonger, och brinner för sporten.
– Det känns jäkligt tråkigt på så sätt. Jag har ändå jobbat mig uppåt med teamet, sponsorer och utrustning. Till kommande säsong hade jag kunnat finlira lite och inte behövt göra så stora investeringar.
Jonas Andersson är dock i isracingsammanhang, bara 29 år, och chansen att han får tillbaka möjligheterna att satsa finns. Det är han också inne på själv.
– Jag kommer försöka behålla min cykel och utrustning. Jag stänger inga dörrar för ett inhopp om någon skulle skada sig. Men den stora helhjärtade satsningen lägger jag på is, och det är ingen omöjlighet att jag kommer tillbaka i framtiden. Jag blev pappa i våras, och grabben kanske blir motorintresserad, det vore kul om han tar licens om cirka 15 år, säger Jonas Andersson.
Hans avslut blir också ett tungt tapp för Rospiggarnas serielag, där Andersson varit nyckelförare. Det blir även ett tapp för svensk isracing, vars bredd inte är den största.
– Det är tråkigt för Rospiggarna, eftersom de har satsat på mig, men det kan bli att jag har någon roll kvar där i vinter för att driva det framåt. Vad jag hört vill klubben satsa ganska hårt, och försöka utmana Örnsköldsvik om lagguldet. Silvret i vintras gav blodad tand, säger Jonas Andersson.
Jonas Andersson tillhörde toppskiktet i svensk isracing under sina tre säsonger, strax bakom de svensk VM-förarna, och körde på EM-final och SM-finaler.
– Sista året som jag körde nu, var väl egentligen det bästa. Visserligen hade jag lite otur med motorras på både EM- och SM-finalen, men snittmässigt i serien var jag bäst bland de svenskar som inte körde VM. Jag kände att det gick ganska bra och hade ett kliv till uppåt inom räckhåll, säger Jonas Andersson.