Att ranka idrottsprestationer är svårt. Att ställa idrotter mot varandra är om möjligt ännu svårare. Men det råder ingen tvekan om att Torsten Hallman är en av distriktets största genom alla tider – oavsett idrott.
Med sina fyra individuella VM-guld i motocross slår han sig in bland de allra bästa i svensk motorsport. Där finns rallyikonen Björn Waldegård, speedwaystjärnorna Ove Fundin och Tony Rickardsson, formel 1-föraren Ronnie Petersson och så Torsten Hallman från Nyvalla mellan Skyttorp och Viksta.
Det var där, på gården några mil norr om Uppsala, som allt började.
Torsten såg sin nio år äldre bror Hasse köra motorcykel. Pappa Alphons gjorde banor i skogen på ägorna där Hasse tränade. Den 10–12-årige Totte ville också vara med.
Det var då – precis i början av 1950-talet – som den störste någonsin inom svensk motocross inledde sin karriär. När han slutade på 1970-talet hade han bland annat fyra individuella VM-guld och fem VM-titlar i lag.
Att skriva en artikel om Torsten Hallman är inte så enkelt. Eller så är det precis det.
Han karriär är så enastående att det finns mängder att skriva om. Hans berättelser från jordens alla hörn skulle fylla en hel bok. Svårigheten är att plocka ut några godbitar, att helt enkelt välja bort sådant som många andra idrottsmänniskor bara skulle kunna drömma om.
Under större delen av Hallmans aktiva karriär hade han en likvärdig konkurrent: Den några år yngre (Hallman är född 1939 i oktober) belgaren Joël Robert. När Hallman talar om Robert säger han hela tiden "Robban." Bittra konkurrenter men goda vänner vid sidan av banan.
– Jag har bott hemma hos honom och han har bott hemma hos mig i Nyvalla när han var i Sverige. Vi hade inget otalt med varann, säger Hallman.
Under VM-deltävlingarna i Belgien var alltid Robert favorit. Hemmabana. Publiken i ryggen.
Men en gång – när regnet vräkte ner – visade Hallman vilken förare han är. Eller kanske rättare sagt: Vilken taktiker han var på och utanför banan.
Det var VM-deltävling i Belgien. Hemmabana för Joël Robert. Tiotusentals hemmasupportrar som var beredda att lyfta fram sin idol till en VM-seger.
– Under det första heatet var det normalt väder, grådaskigt som det kunde vara där nere. "Robban" spöade mig och jag var tvåa. Han var oftast "ein strå wasser" när det var tävling i Belgien. Min växellåda gick sönder i det första heatet, jag hade bara ettan och tvåan.
Normalt skulle man kunna fixa lådan i pausen mellan det första och andra heatet. Det fanns tid för att byta hela motorn om det skulle behövas, men just den här dagen så blev pausen kortare. Mycket kortare. Det mörknade nämligen på himlen, ett regnväder var på väg in. Pausen kortades avsevärt.
– Vi hann inte fixa växellådan och jag kan lova att de flesta aldrig ens skulle ha åkt ut till det andra heatet med bara ettan och tvåan att åka på, berättar Hallman.
Konkurrenterna hade ingen aning om Hallmans växellådsproblem. Dessutom hade det börjat regna. Banan blev oerhört kladdig och svårkörd. Men det fanns en förare som hade kalkylerat med regn: Torsten Hallman.
– Jag hade tittat på möjliga spår ute på banan. Jag kom iväg sist av alla i det andra heatet, men i den första backen blev det tvärstopp där framme, hela fältet hade fastnat, men jag hade redan kollat ett spår ...
Men när det blev stopp i backen kom publiken ut på banan för att putta på, ungefär som man ser i rally vid en avåkning. Hallman fick också hjälp – eller hjälp och hjälp ... Någon valde att jävlas med honom.
– När belgarna kom ut för att skjuta på så var det någon som vred av bränslekranen på min cykel. I Belgien ville ju alla att Robban skulle vinna.
Men publikens sätt att jävlas med svensken gick inte hem.
– Jag har ju motoröra och hörde direkt att det inte kom någon bensin. Jag slog på kranen och fortsätte köra på två växlar i mina spår, som jag redan hade sett ut.
Hallman vann det där heatet i Belgiens deltävling 1966. Senare samma år blev han världsmästare för tredje gången och skrevs in redan då som den kanske störste i svensk motorsporthistoria. Det var sensationellt att vinna med två växlar samtidigt som regnet öste ner.
På den här tiden körde Hallman för svenska Husqvarna, till en början en kärlekshistoria som skulle sluta med sparken och ärr som kanske inte har läkt än idag. Mer om det senare.
Torsten Hallman var inte bara en förare och en taktiker, han var även en motorbyggare och en ingenjör. Han visste allt om motorcyklar – och han visste hur man skulle bygga en vinnarhoj. Dessutom var han en entreprenör, en kille som från början var tvungen att vara uppfinningsrik för att över huvud taget ha råd att tävla.
Han köpte konst och silver under resorna i öststaterna. Hemma i Sverige kunde han sälja för tio gånger så mycket pengar. Så kunde crosskarriären finansieras.
Entreprenörsskapet fortsatte – och växte. Han var delägare i en koncern där det ingick 14 bolag, och han var vd i tre av dessa, men det är en annan historia.
Efter säsongen 1970 satt Hallman och väntade på det där samtalet, det som alltid brukar komma, från Husqvarna. Tiden gick, men något samtal kom inte.
– Husqvarna hörde aldrig av sig. Jag hade gjort bra resultat 1969 och normalt hade Husqvarna ringt för att prata kontrakt, säger Hallman.
Han plockade ut en hoj från den egna butiken, åkte till en tävling i Barkarby och spöade alla "unga killar" som fått kontrakt med den svenska tillverkaren.
– Det kändes så in i helvete bra, så jag tänkte, att nu ringer de väl från Husqvarna Jag var inte beredd att sluta än ...
Men något samtal kom inte nu heller.
Hallman satte sig i bilen och åkte till Amsterdam, mer eller mindre på vinst eller förlust. Han skulle försöka få träffa en japan, Kuratomo. Han var inte vem som helst, han var Yamahas Europachef.
– Han satt där och muttrade som en japan brukar göra, och så sade han: Jag vet inte vad motocross är för något. Det var bara för mig att ta bilen och åka hem till Sverige.
Man heter man Torsten Hallman ger man inte upp.
– Jag lät hela världen få veta att jag hade varit hos Yamaha i Amsterdam.
Nyheten spreds snabbt, ända bort till Hallmans vänner i USA.
– Och DÅ ringde Husqvarna och erbjöd mig att åka över till Amerika i ett halvår. Jag bad att få betänketid eftersom jag måste prata med min fru som höll på att studera till läkare.
Hallman hann inte ens fatta något beslut förrän Yamahas Europaboss, Kuratomo, ringde och ville träffas på ett hotell på S:t Eriksgatan i Stockholm.
– Då slängde han fram ett kontrakt, han som tio dagar tidigare inte visste vad motocross var för något. Han hade läst det kompendium som jag hade haft med mig när vi träffades i Amsterdam, säger Hallman.
Sedan tog allt en "jäkla fart", för att citera Torsten Hallman.
Hemma i Nyvalla utvecklades Yamahas första crosscykel och i den första VM-deltävlingen blev det en sjätteplats med Hallman själv på sadeln. Han "tackade" Husqvarna – märket som ratade honom – genom att plocka deras bästa förare till Yamaha, bland andra den blivande världsmästaren Håkan Andersson.
Sedan vet alla hur det gick för Yamaha, men det är också det är en annan historia.
Till sist: Torsten Hallman var i sin ungdom en skaplig fotbollsspelare i Skyttorps IF (JDM-final) men att han spelat hockey med storheter som Jiri Holecek kommer nog som en överraskning för många.
– I Tjeckoslovakien var ishockeyn och motocrossen oerhört stor, säger Hallman.
Det ordnades hockeymatcher i dåvarande Tjeckoslovakien inför 18 000 åskådare. Motocrossåkare, enduroförare och speedwaystjärnor tillsammans med de tjeckiska landslagsspelarna.
– Jag minns inte vad alla hette, men det var någon målvakt ...
Jiri Holicek?
– Just ja, honom har jag druckit öl med! säger Hallman med ett gott skratt.
Holicek är en av Tjeckiens bästa hockeymålvakter någonsin och Torsten Hallman en av de största/bästa motocrossåkarna genom alla tider.