I mÄndags inleddes MMA-VM för amatörer i Bahrain. PÄ plats skulle Andreas Knutsson frÄn Enköping vara för att delta i sitt första vÀrldsmÀsterskap och siktet var instÀllt pÄ guld efter att tidigare i Är tagit EM-brons.
IstÀllet fick fightern, hemmahörande i VÀsterÄs Fight Club, kÀmpa för livet och brusten aorta.
â Jag gjorde mig i ordning för att gĂ„ till barberaren, men kĂ€nde att jag började bli kallsvettig och yr medan jag pratade med en kompis i telefon. Jag la mig och vilade, men tĂ€nkte efter en stund att "nej, jag mĂ„ste ha en ambulans", sĂ€ger Andreas nĂ€r tidningen nĂ„r honom pĂ„ Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Under ambulansfÀrden gick det upp för honom hur allvarligt det hela verkade vara.
â Jag ville ringa min trĂ€nare för att berĂ€tta att jag inte skulle kunna komma och trĂ€na. DĂ„ insisterade ambulanspersonalen pĂ„ att jag skulle ringa anhöriga istĂ€llet. DĂ„ frĂ„gade jag om det fanns en risk att jag skulle dö. Svaret blev att min goda form i alla fall ökade chanserna att överleva. DĂ„ gick det lite upp för mig vad det handlade om.
Hur var det att fÄ det beskedet?
â Som att nĂ„gon slĂ„r undan benen pĂ„ en, drar bort mattan under fötterna. Alla ens planer liksom bara försvann ju, sĂ€ger Knutsson.
VÀl inne pÄ sjukhuset blev det en omfattande operation i omkring Ätta timmar. En operation som Àr mycket riskfylld.
Hur verkar operationen ha gÄtt?
â LĂ€karna vill ju inte sĂ€ga för mycket i onödan sĂ„hĂ€r tidigt. Men som det verkar har den gĂ„tt vĂ€ldigt bra och man tror inte pĂ„ nĂ„gra komplikationer.
LÀget har faktiskt varit sÄpass bra att han har kunnat vara uppe och promenera runt lite, berÀttar han. Och trots en omtumlande upplevelse tycks han vara vid gott mod och redo att ta sig an tiden efter.
â Jag missar ju min proffsdebut som var planerad till i december. NĂ€rmsta tiden kommer att handla om rehab och jag vet inte hur lĂ€nge jag blir kvar pĂ„ sjukhuset. Men min tanke ligger pĂ„ att komma tillbaka frĂ„n det hĂ€r och ta mig fram mot att bli proffs, sĂ€ger Andreas.
Hur lyder lÀkarnas prognos för det?
â De menar ju att det inte finns nĂ„got som tyder pĂ„ att jag inte skulle kunna bli helt Ă„terstĂ€lld. Hade det inte varit sĂ„ hade allt kĂ€nts vĂ€ldigt menlöst just nu. Det Ă€r ju det psykiska som varit jobbigast med allt det hĂ€r, Ă€ven om det varit pĂ„frestande fysiskt ocksĂ„.