Men helt frivilligt var det inte.
– Min sambo gav mig det som julklapp genom att gå in på min facebook innan jag vaknat. Så många visste att jag skulle springa innan jag fått veta det, säger Carolina Mattsson och skrattar.
På hennes egen facebookprofil skrev sambon följande innan klockan slagit sex på morgonen: ”Jag vet inte om detta ännu… Men jag och min underbara älskling ska tydligen springa Stockholm Marathon 2017. Jag kommer bli sjukt laddad!”
Blev du chockad när du läste den oväntade facebook-statusen?
– Snarare arg! svarar den drabbade flickvännen och skrattar igen.
– Det var ju inte den roligaste julklappen. Jag var nog arg i en halvtimme innan jag tänkte ”jag genomför väl det här då”.
Med bara fem månader till start hade hon en betydligt kortare tidsram för förberedande träning än vad som rekommenderas.
– Jag sa det till David, min sambo, att man behöver ett år på sig att göra en sån här sak. Men han sa ”ja, ja det är bara köra”. Eftersom att jag har en stor tävlingsinstinkt gick jag ut och sprang redan på annandagen.
Den 31-åriga maratondebutanten berättar att sambon David sprungit två maraton tidigare. Skillnaden nu är att paret är föräldrar till tre små barn: Algot, 5, Vidar, 3, och minstingen Freja, 1. För att hinna springa så många mil som möjligt innan Stockholm maratons 42 kilometer har småbarnsföräldrarna ersatt diverse biltransporter med löpning.
– Många gånger under våren har jag sprungit från jobbet här i Uppsala hem till Alsike. Jag har fått planera träningen utifrån att jag ska förflytta mig någonstans.
Alsike-bon tar alltså bussen till jobbet och springer hem. Men hon har ett särskilt knep som imponerar på UNT:s reporter. Om bara viljan finns kan det tjänas in många minuter och meter i vardagen.
– Det är samma sak när vi ska åka och handla mat. Vi tar med alla barn och då springer en av oss till affären och den andra hem. Då får man in träningen när man ändå ska iväg.
Utöver att försöka hålla ordning på och uppfostra sina tre barn stjäl förstås heltidsarbetet som projektledare på Uppsala Citysamverkan mycket tid. Men idrott och rörelse är ett inslag som funnits nära till hands genom hela livet.
– Min pappa sprang mycket när jag var liten så då hakade jag ofta på honom. Sen spelade jag mest handboll och fotboll och det är väl det som gjort att jag gillar att röra på mig. När jag slutade med bollsporterna så har det blivit rörelse i form av löpning i stället.
Därför faller det sig naturligt för Mattsson att ta med barnen ut – trots att de är mellan ett och fem år gamla.
– Vi tar med barnen till elljusspåret och har som ett system där de två äldsta får cykla med en av oss föräldrar medan den andra springer med barnvagnen. Sedan möts man eftersom det går olika fort och byter då varandra. Barnen älskar att följa med till spåret.
Midnattsloppet, som sträcker sig en mil genom Södermalm i Stockholm, är det enda lopp Carolina Mattsson sprungit tidigare. Hur motiverar man sig egentligen för att springa ett oönskat maraton?
– Samtidigt som jag blev arg blev jag peppad. Jag har lyckats få in några långdistanser men hållt mig runt två mil. På slutet har det varit krassligt i familjen så det har inte gått att träna.
Så du har vilat dig i form senaste veckorna?
– Ja precis (Skratt). Men jag gjorde en liten comeback här i förra veckan i alla fall, säger Mattsson och tillägger:
– Formen är bättre än någonsin på en mil, men när det blir så långt som i ett maraton vet jag inte om formen spelar så stor roll. Det handlar nog mer om hur kroppen reagerar.
Till sist: Har du något mål med loppet?
– Att ta mig i mål.