Alice Ekeljung i Storvreta under en uppvärmningsrunda på Skogsvallen i Storvreta, som är den största klubben i det uppländsk skiddistriktet.
Bäst av alla klubbar är Storvreta IK. Största anläggningen, till och med för skidskytte, och flest åkare, som när UNT besökte Skogsvallen och träningsgruppen Snökanonerna, en av fyra grupper för barn- och ungdomar.
– Pappa (Johan Thalin) har åkt 21 Vasalopp så skidåkning var självklart för mig. Jag siktar på att komma in på skidgymnasiet i Åsarna, säger Teresa Thalin, 13 år, och som går i sjuan. Brorsan Alexander är två år äldre och är, enligt Teresa, en stor talang ("har bättre kondis än vad jag har") som också siktar mot skidgymnasiet.
Teresa berömmer också Gustav Taronen, 15 år, som en av talangerna i Storvreta.
Lite överraskande är det klassisk skidåkning som Terese helst åker. Det var därför hon slutade med skidskytte där det bara är skate som gäller. Under helgens träningspass var det klassisk åkning på schemat.
Storvreta har mellan 100 och 120 barn- och ungdomar som tränar skidåkning varje vecka. Och det kommer nya hela tiden...
Men som vanligt krävs det (ideella) resurser för att få verksamheten att fungera. Att göra skidspår är inte fixat på en kaffekvart – för att inte tala om alla funktionärer som måste hjälpa till under en tävling. Dessutom krävs det maskiner – och inte sällan snökanoner.
Bara några meter från Skogsvallens klubbhus, intill mållinjen står en pistmaskin, som är en ovärderlig hjälp – när den fungerar.
– Jag vet inte hur mycket pengar vihar lagt ned på pistmaskinen, men den är från 90-talet och går inte särskilt bra, säger Robert Ekeljung i Storvreta IK:s styrelse, som dock är hoppfull och tror att en ny – eller nyare begagnad – pistmaskin kan bli verklighet.
Teresa Thalin (blå mössa i mitten) är 13 år och siktar på att komma in på skidgymnasiet i Åsarna. Här under en genomgång innan ett distanspass i Storvreta.
Storvreta IK har haft besök av representanter från Uppsala kommun, som borde ha imponerats av klubbens arbete vid Skogsvallen.
– Det lät positivt, säger Ekeljung om det kommunala besöket och möjligheten att få en nyare maskin.
Även snökanonerna har nog gjort sitt snart. För någon dag sedan slutade de att fungera och delar av dem är på reparation. Men de gamla kanonerna kräver tillsyn när de körs. Att tillverka snö på nätterna, utan personal, låter sig inte göras. Natursnön kom alltså väldigt lägligt för alla klubbar i Uppland, som till exempel i Gimo.
Ebbe kör på utan stavar under träningen i Gimo.
Det blåste "isbjörnar" i byarna och snön yrde i Gimo, men det stoppade inte de tre träningsgrupperna för barn och ungdomar. En av dem som trotsade kylan var Ture, 9 år, som kör i mellangruppen.
– Jag har åkt i fyra år, säger han.
Sommar är ingenting för Ture, det är vinter och skidåkning som gäller – helst skate, alltså fristil och inte klassisk åkning.
– Det går snabbare på skate och därför är det roligare, säger Ture, som inte nöjer sig med att åka skidor på vintern. När det inte är snö i terrängen är det rullskidor som gäller, mest på en bana runt Vallonskolan i Gimo där det är asfalt.
Lillebror Ted åker också skidor, men enligt Ture är han "pytteliten" och kommer aldrig att hänga med sin storebrorsa.
Den yngste av dem alla på Idrottsgården i Gimo var inte med i någon träningsrupp. Lion, nyss fyllda tre år, får stöd av mamma när han med leende tar sig fram.
Gimo IF skidor är en av distriktets största skidklubbar med många aktiva och långa spår runt Idrottsgården.
Det är ett tiotal åkare i varje träningsgrupp på barn- och ungdomssidan. Den yngste av dem alla under förra veckan var dock inte med i någon träningsgrupp – han var för liten. Lion, nyss fyllda tre år, tog sig framåt med hjälp av mamma – och det viktigaste: han hade en Djurgårdsmössa.