"Det gick bättre än i alla drömmar och visioner jag haft, allt föll verkligen på plats", säger Erik om sitt rekordlopp.
Klockan 11 på lördagsförmiddagen gick startskottet för SM i 24-timmarslöpning i Växjö. 121 deltagare, både herrar och damer, började då springa den 800 meter långa banan. Vann gjorde Uppsalabon Erik Olofsson, som sprang 266,587 kilometer, 26,6 mil, och slog nytt svenskt rekord. Bakom succén ligger många timmars löpning.
– Jag har tränat och satsat inför det här loppet hela året så jag hade stora förhoppningar om att kunna vara med och slåss om medaljerna, säger han.
Tävlingen började knackigt för Olofsson som efter drygt sex timmar låg på åttondeplats. Sex timmar senare var han uppe på fjärde. Han berättar att under natten gick löpningen bra och med fyra timmar kvar kände han att det fanns mer att ge.
– Då började jag plocka in på de två löparna som var framför mig. Det var en inspirerande jakt de sista fyra timmarna med fantastiskt stöd runt om banan, säger han.
– Med två timmar kvar fick jag en rapport från mitt supportteam om att det fanns en minimal chans till att slå det svenska rekordet om jag bara ökade farten. Jag testade, och det gick bra.
Under loppets sista timme sprang Erik Olofsson kilometern på runt 4:10, vilket var snabbare än han sprungit under hela tävlingen. Men med drygt 2,5 minut kvar till slutskottet hände det som inte fick hända, han fick kramp, i båda benen.
– Då kände jag hur rekordet började rinna mig ur händerna och under de två sista minuterna höll jag på att ramla sex, sju gånger på grund av krampen. Men jag gav mig inte, säger Erik Olofsson.
"Benen gjorde så ont så jag kunde inte ta mig någonstans så jag blev inburen i en skåpbuss som fick köra mig till prisutdelningen", berättar Erik om smärtan efter målgången.
Väl efter att slutskottet gått ramlade Erik ihop med smärtande ben och illamående. Drygt 20 minuter senare kom beskedet – han hade sprungit över 26 mil och slagit det svenska rekordet med 72 meters marginal.
– Jag är helt otroligt nöjd med min insats. Det gick bättre än i alla drömmar och visioner jag haft, allt föll verkligen på plats, säger han.
– Benen gjorde så ont så jag kunde inte ta mig någonstans så jag blev inburen i en skåpbuss som fick köra mig till prisutdelningen. Väl där fick jag sätta mig på prispallen för jag kunde inte stå.
Med distansen slog han inte bara det svenska rekordet, utan även nytt världsårsbästa för 24-timmarslöpning. Nu väntar ett par veckors vila för Erik innan han börjar ladda för nästa utmaning, att ta sig till EM i Italien i September.