Wikström började tävla för IK Roslagen 2018. Men sedan 2021 representerar hon för Upsala IF.
Carolina Wikström föddes och tillbringande sina sex första år i den norrländska hamnstaden Hudiksvall. När familjen sedan tog sitt pick och pack och flyttade hamnade löperskan till sist i Uppsala och Upsala IF. Wikström är kvar i UIF, men efter sina avslutade läkarstudier så har först Gävle och nu Stockholm agerat hemstad.
Nu ska läkaren snart tävla i sitt andra OS. Men att Wikström skulle bli just läkare var både osannolikt och absolut självklart.
– Båda mina föräldrar är läkare och som äldsta barnet växte jag upp och fick höra att jag skulle gå i deras fotspår. Så jobbet som läkare var det enda jag visste att jag absolut inte skulle ägna mig åt.
– Under mitt sabbatsår efter gymnasiet började jag på allvar fundera vad jag skulle göra. Ett tag var jag inne på att studera till civilingenjör men jag insåg att det arbetslivet kanske inte var något som riktigt lockade mig. Så efter mycket om och men så tvingades jag inse att läkare var det som passade mig bäst som person.
Jobbig insikt.
– Det var ett slag mot den revolt jag försökte med. Men samtidigt var jag mogen nog att inse vilket jobb som passade mig bäst. Jag tror att det finns flera andra utbildningar och yrken som också passat mig, men jag har aldrig ångrat mig.
Totalt har Wikström sex guldmedaljer från SM fördelat på 5 000 och 10 000 meter samt halvmaraton och maraton.
Vad var det som lockade med läkaryrket?
– Jag gillar att arbeta med människor, och samtidigt är jag intresserad av det naturvetenskapliga och nördiga i yrket. Och att växa upp med två föräldrar som varit genuint intresserade och engagerade i sina jobb har väl smittat av sig.
Till vardags arbetar Wikström som läkare på en vårdcentral i Stockholm.
– Charmen med det att man får träffa människor i alla åldrar, både friska och sjuka patienter, och många gånger får man följa dem under en lång tid. Det blir inte bara ett möte och sen ses man aldrig mer.
– Det är väldigt brett, det handlar om att kunna väldigt mycket om väldigt mycket. Det är utmaningen, men jag är bra på att lära mig saker så jag trivs med det.
"Om jag inte springer intervaller så brukar jag lyssna på poddar. Ibland utmanar jag mig själv och sätter som regeln att jag inte få lyssna på musik innan jag kommit en viss distans i träningspasset", berättar Wikström.
Att arbeta som läkare är inte optimalt samtidigt som hon bedriver en elitsatsning. Men 30-åringen har sett till att bara arbeta kontorstider, och dessutom har hon gått ner i arbetstid till 60 procent.
– Jag har en väldigt förstående arbetsplats och chef. Och jag har märkt en positiv effekt på min träning sedan jag gått ner i arbetstid. Nu kan jag genomföra samma träningspass som tidigare, men jag får en mycket bättre effekt på träningen nu jämfört med tidigare.
Om det på ett sätt var osannolikt att Wikström skulle bli läkare så var det nästan lika osannolikt att hon skulle bli OS-löpare.
– Jag tyckte faktiskt att löpning var tråkigt fram till gymnasiet. Min mamma har sprungit länge på motionsnivå och hon inspirerade mig att fortsätta. Det var den relationen jag hade till löpningen. Den fanns alltid där, men som junior var det inte snack om någon seriös satsning.
–Ska jag vara ärlig var det rätt plågsamt att springa. Som jag minns det var det mest pest och pina än en skön känsla när jag inte sprang mer än 1-2 gånger per vecka.
"Banan i Frankrike har många backar, så det är just därför jag varit i Dalarna och Hälsingland och tränat under sommaren", säger Wikström.
Wikström berättar att hon aldrig riktigt hittade den sport som passade henne. Men hon har testat på flera olika sätt, det var allt från dans till ju-jujutsu. Och gymnastik.
– Men gymnastik hade jag absolut ingen fallenhet för. Jag tycker inte om att vara dålig, men hur mycket jag än försökte så blev det aldrig bra så jag grät efter varje träning.
Men under gymnasietiden hittade hon rätt i form av långdistanslöpningen. Men den riktiga satsningen kom först 2018 efter att hon tagit sin läkarexamen. På sex år har gått från motionär till att snart tävlat i två OS.
– Jag hade mycket att plocka ut som jag inte visste om. Jag hade inte tränat i närheten av så mycket som jag gjorde när jag började satsa. Och det gav resultat väldigt snabbt.
Tidigare i år satte Wikström nytt personligt rekord när hon i Sevilla sprang in på 2.24.30. ”Målet är det svenska rekordet på 2.23.41. Jag kommer inte slå det under OS, men målet i framtiden är att slå det”.
Wikström berättar att den första gången hon insåg hur snabbt hon kunde springa var hennes första seriösa maraton.
– Jag tränade för Stockholm maraton 2018 som en seriös motionär. Jag minns att jag googlade typ "springa snabbt på maraton" och hittade något onlineprogram som jag följde. Sedan började jag fundera hur snabbt jag kunde springa med strukturerad träning, så jag gick med i klubben LK Roslagen.
– Efter ett halvår i klubben kapade jag 26 minuter på mitt personbästa. Det var första gången jag insåg att jag faktiskt var rätt snabb.
Wikström har SM-guld på både halvmaraton och maraton. Men i OS blir det bara deltagande i maraton.
– Jag gillar att gå ner till de kortare distanserna, man tröttnar lite på den typen av träning som behövs för maraton efter ett tag. Sedan är jag avundsjuk på dem som springer kortare distanser, har man en dålig dag finns det alltid något nytt lopp man kan springa någon vecka senare, men när ett maraton går åt skogen är man oftast för sliten för ett nytt försök i månader framöver.
"Jag gillar inte att springa i värme. Prognosen nu är cirka 20 grader men det kan krypa upp mot 25. Men även om jag inte trivs i varmare klimat kan det vara en fördel då fler löpare kan gå ut lite för hårt och springa bort sig", förklarar Wikström.
Vilket är ditt värsta maraton genom tiderna?
– Det måste vara i Rotterdam 2022. Jag hade en dålig dag och jag gick ut för fort sett till dagsformen. Redan efter 15 kilometer kändes det brutalt jobbigt, så efter det sprang jag och led rätt länge.
Men du slutförde loppet?
– Jag tänkte bryta, så jag sprang och letade efter min tränare i publiken för att han skulle komma och plocka av mig. Det är alltid skönare att slippa ta det beslutet själv. Men han såg hur trött jag var så han höll sig undan så jag tvingades slutföra det. Han visste att jag skulle tjäna på det i längden.
Wikströms tränare är sambon Christian Ahlsén. Paret har tränat med varandra sedan 2019 och har varit sambos sedan 2023. Trots förhållandet vid sidan av berättar Wikström att samarbetet fungerar bra.
– Det är en utmaning och det tog tid innan vi hittade rätt balans. Det är inte alltid så lätt att slå av och på de olika relationerna. Ibland hade man velat komma hem och snacka skit om sin tränare, men det går inte riktigt, skrattar hon fram.
Wikström tränas av sin sambo Christian Ahlsén. Paret har kommit fram till att det enbart ska vara positiv kommunikation under loppen. ”Han får inte skrika åt mig att spring snabbare eller något så där. Liksom, tack för tipset", skrattar hon fram.
Även om hon måste hålla tillbaka lite av skitsnacket så finns det många fördelar med samarbetet.
– Christian supportrar mig i vardagen på ett sätt som hade varit svårt för alla andra. Han har förståelse för alla detaljer, stora som små.
– Men när jag är nervös inför en tävling är han ofta dubbelt nervös, så det gäller att lära sig hur det fungerar och hur man på bästa sätt ska stötta varandra.
Och bland är den bästa stöttningen att gömma sig i publiken.
– Haha, ibland är det även så. Jag är glad över att det idag, men jag minns att det första jag fick ur mig vid målgången var frågan "var fan var du".
Carolina Wikström jublar efter ännu ett nytt SM-guld. Totalt har det blivit sex stycken guld för Uppsala-löparen.
När vi träffas i familjens stuga uppe i Hälsingland är det en vecka innan Wikström flyger till förlägret till hennes andra OS.
– Jag är glad att jag fick vara med igen, det är en dröm att få göra det utan att det ska vara första gången. Tittar jag tillbaka på mitt första OS (Tokyo 2021) så är jag besviken att jag inte njöt mer. Att jag inte förstod hur sjukt det var att jag fick tävla i OS och att jag lyckades ta mig dit. Det har nästan varit den största drivkraften, säger Wikström och fortsätter:
– Möjligheten att ha med familj och vänner på plats är något som motiverat mig. Det är något jag försöker påminna mig om nu när nerverna börjar smyga sig på. Det blir lätt att man är så fokuserad på saker och ting runt omkring att det är svårt att njuta, men den här gången kommer nog vara annorlunda jämfört med det första.
Trots att hon från början inte gillade löpning så håller Carolina Wikström nu på att förebereda sig inför sitt andra OS.
Under OS i Tokyo slutade Wikström på 22:a plats. Även om konkurrensen är ännu tuffare vi detta olympiska mästerskap är målsättningen tydlig.
– Tiden blir aldrig bra i stora lopp, utan det handlar bara om att nå en så bra placering som möjligt. Målet är en bättre placering än sist, rent krasst innebär det att andra som egentligen är bättre än mig ska ta dåliga strategiska val. Jag kan inte påverka det, så för mig handlar det om att göra mitt lopp så bra som möjligt och se får vi se hur långt det räcker.
Söndag den 11 augusti ska Wikström och resten av startfältet ger sig ut för maratonlöpningen under OS.
När SOK (Sveriges Olympiska Kommitté) i mars presenterade truppen beskrev förbundskaptenen Kajsa Bergqvist sin löpare med orden "en fantastisk målmedvetenhet och professionalism har lagt grunden för hennes OS-uttagning". En "fin bekräftelse" att hon gör något rätt enligt Wikström.
– När jag berättade för familjen blev alla jättestolta. Sedan är mamma som mammor är. Alltid lite orolig över att ha jag ska ha för höga krav på mig själv. Men utöver det så tycker alla att det ska bli jätteroligt, nu får även de vara med på plats. Så det kommer bli ett minne för livet för oss alla.