Martin berättar att det var en "för härlig" semester som växte hans löpintresse.
När UNT dagen efter löpturen får tag på Martin Larsson berättar han att kroppen är rätt sliten.
– Jag kan gå och det får jag vara nöjd med. Men jag ska vara ärlig, jag har inte gått i onödan idag.
Men 27-åringen är ursäktad. Att springa sträckan Uppsala-Stockholm hade fått de flesta kroppar att ömma. Att det blev just distansen mellan Uppsala och Stockholm handlar bara om en "dum tanke".
– Jag har ingen koppling till Uppsala, jag tänkte bara att det inte är så långt med tåg mellan Uppsala och Stockholm och "undra hur lång tid det tar att springa". Det var en luddig jäkla tanke men på något sätt gick jag igång på det, skrattar Martin fram.
Det går att tro att Martin ägnat sig åt mycket löpning, men så är inte heller fallet. Han uppskattar känslan efter en löptur, men egentligen började han springa som en reaktion på en härlig semester.
– Jag började springa först i somras. Jag kände att det hade blivit lite mycket bärs under semestern och att jag behövde börja träna. Jag har alltid hatat löpning, det har känts tråkigt och monotont, men på något sätt hittade jag löparglädje, säger han och fortsätter:
– Jag har något konstigt i skallen som gör att jag går igång på utmaningar. Det är jävligt konstigt, jag vet att jag kommer må skit under hela löpturen, men jag får en sådan kick efter utförandet att det ändå känns värt.
Martins start 07.00 i Uppsala. Målgången vid Stockholm Central blev någon gång innan 15.00
Martin publicerade sin löptur på TikTok där hans följare kunde se en sammanfattning av bedriften. Och det har blivit rätt många följare, för utöver att springa långt har Martin även varit med i Robinson under 2022.
Det finns ett tydligt mönster av att Martin gillar att utmana sig själv.
– För cirka två veckor sedan testade jag att springa en arbetsdag. Jag började på morgonen och sedan sprang jag i nio timmar.
Med flera pauser för kafferast?
– Haha, inte en enda paus. Ibland får man ta lunchen i farten.
– Men det var mycket jobbigare än att springa mellan Uppsala och Stockholm för då sprang jag på löparbanor. Det kändes så mycket enklare att springa på löparbanor eftersom jag ändå behövde hålla på i nio timmar. Det var så mentalt jobbigt, samma varv gång på gång. Jag tror det blev ungefär 190 varv.
Martin har även testat att springa en hel arbetsdag.
Sträckan mellan Uppsala och Stockholm gav betydligt mer natur att löpa i. Men Martin beskriver det inte som någon "dans på rosor".
– Det finns kanske någon roligare löpväg att springa, men jag skrev bara in vägen på google maps och sedan körde jag. Det blev någon sidoväg bredvid E4 och det är bara rakt på och allting ser likadant ut.
– Och Upplands Väsby... fy fan, säger han.
– Jag gillar att springa i samhällen där det är folk. Men i Upplands Väsby var det bara varma och snabba bilar som susade förbi mig.
Om Upplands Väsby var det värsta, vilken del av loppet var den bästa?
– Ska jag vara ärlig var det inte kul någonstans. Men jag sprang förbi Petter Stordalen på Sankt Eriksgatan, så jag får väl säga att det var dagens höjdpunkt.
På sin TikTok har Martin laddat upp en sammanfattning på löpturen.
Vad är nästa utmaning?
– I nuläget skulle jag säga att jag inte kommer springa en meter till. Men jag känner mig själv och jag vet att direkt jag kommer på en ny tokig utmaning kommer jag köra.
– Det var någon på TikTok som föreslog att jag skulle springa Uppsala-Gävle och det blir väl cirka 10 mil. På ett sätt vill jag öka distansen, nu har jag sprungit cirka 7,5 mil två gånger om, men det är en rätt stor ökning, säger Martin innan han lägger till:
– Men som man brukar säga, ingen minns en fegis!